Ljusglimt i mörkret
Det här är min ljusglimt i denna mörka höst kväll. Mörkret beror inte på att det regnat hela dagen och att det just är höst. Utan mörkret beror på att min underbara vän Marie återigen ligger på sjukhus. Jag kan inte annat än sitta här och ge henne så mycket av min energi som jag bara kan och önska, hoppas och tro att hon efter alla tester och läkarsamtal får reda på vad som är fel. Så att hon därefter kan få vård och hjälp att komma på benen igen. Inte för att choklad på något sätt kan få mig att må bättre i den här situationen, utan för att den påminner mig om att jag har en underbar pojkvän som verkligen ställer upp för mig.
Du är den starkaste jag vet älskade Marie, jag ser upp till dig och respekterar dig och vet att du fixar även det här. 💕
Se till att ta vara på livet där ute och berätta för personer i er närhet vad dom betyder för er och ta ingenting för givet.
Kram kram
Du är den starkaste jag vet älskade Marie, jag ser upp till dig och respekterar dig och vet att du fixar även det här. 💕
Se till att ta vara på livet där ute och berätta för personer i er närhet vad dom betyder för er och ta ingenting för givet.
Kram kram
Uppdatering om livet
Liten uppdatering på allt som hände i söndags...
Marie har en ansiktsförlamning orsakad av en nerv som ligger i kläm någonstans. Dom vet inte om det kommer bli permanent eller om det är någonting som går att åtgärda. Jag blev väldigt lättad över att det inte var någonting akut, samtidigt som jag känner så stark med min vän. Hur hade man själv reagerat?? Ovisshet är en så otroligt jobbig känsla...
Jag önskar så att jag kunde åka hem och vara där för henne, inte sitta 30 mil bort. Men jag ska se vad som går att lösa.
Pierres mamma är efter lång väntan nu äntligen opererad och har fått en metallplatta i benet och får inte stödja på det alls i typ 8 veckor. Tycker så synd om henne då dom efter många års väntan äntligen hade bokat en resa till Sri Lanka i november. Pierres systrar kommer där ifrån och Max och Gun har inte varit där på 36 år. Så det blir väl att boka av eller boka om. Är ju inte så kul att åka dit efter så lång tid om man ändå inte kommer kunna ta sig runt och se allt man vill.
I övrigt känns det faktiskt ganska så bra just nu, träningen fortsätter att flyta på, sömnen är lite sådär då Cornelia är förkyld men det känns överkomligt än så länge, jag har mer ork att sitta och pyssla och greja och livet känns ganska så harmoniskt i stort. Ska bara jobba lite mer på småsaker så kan det nog ganska så snart kännas ännu bättre.
På fredag ska vi lämna in lite mer uppgifter till miljökontoret(?) och sedan hoppas jag att vi snart ska kunna börja fixa med vårt avlopp på riktigt. Det ska bli så skönt när vi verkligen kommer igår och framförallt när det är klart. Ser fram emot att få ta hit en värderingsgubbe så att vi ser vad huset är värt och kan börja planera på en utbyggnad. Svårt att riktigt sätta sig in i det och drömma sig bort när man inte vet hur mycket pengar vi kommer ha att röra oss med. Men snart så, och då kan man börja titta på exakt hur vi vill ha det och göra en realistisk tidsplan. Vi vill ju gärna att allt skulle vara klart igår, men det är ju inte riktigt genomförbart tyvärr. Men vi börjar närma oss att se starten på slutet. 😉
Nu blir det lite slapp innan dom små kvalstren vaknar igen, kanske till och med ska lyxa till det med en chailatte... eller är ja mer sugen på chaite. Hmm?? Dagens stora fundering tydligen 😂
Kram kram
Kram kram
Marie har en ansiktsförlamning orsakad av en nerv som ligger i kläm någonstans. Dom vet inte om det kommer bli permanent eller om det är någonting som går att åtgärda. Jag blev väldigt lättad över att det inte var någonting akut, samtidigt som jag känner så stark med min vän. Hur hade man själv reagerat?? Ovisshet är en så otroligt jobbig känsla...
Jag önskar så att jag kunde åka hem och vara där för henne, inte sitta 30 mil bort. Men jag ska se vad som går att lösa.
Pierres mamma är efter lång väntan nu äntligen opererad och har fått en metallplatta i benet och får inte stödja på det alls i typ 8 veckor. Tycker så synd om henne då dom efter många års väntan äntligen hade bokat en resa till Sri Lanka i november. Pierres systrar kommer där ifrån och Max och Gun har inte varit där på 36 år. Så det blir väl att boka av eller boka om. Är ju inte så kul att åka dit efter så lång tid om man ändå inte kommer kunna ta sig runt och se allt man vill.
I övrigt känns det faktiskt ganska så bra just nu, träningen fortsätter att flyta på, sömnen är lite sådär då Cornelia är förkyld men det känns överkomligt än så länge, jag har mer ork att sitta och pyssla och greja och livet känns ganska så harmoniskt i stort. Ska bara jobba lite mer på småsaker så kan det nog ganska så snart kännas ännu bättre.
På fredag ska vi lämna in lite mer uppgifter till miljökontoret(?) och sedan hoppas jag att vi snart ska kunna börja fixa med vårt avlopp på riktigt. Det ska bli så skönt när vi verkligen kommer igår och framförallt när det är klart. Ser fram emot att få ta hit en värderingsgubbe så att vi ser vad huset är värt och kan börja planera på en utbyggnad. Svårt att riktigt sätta sig in i det och drömma sig bort när man inte vet hur mycket pengar vi kommer ha att röra oss med. Men snart så, och då kan man börja titta på exakt hur vi vill ha det och göra en realistisk tidsplan. Vi vill ju gärna att allt skulle vara klart igår, men det är ju inte riktigt genomförbart tyvärr. Men vi börjar närma oss att se starten på slutet. 😉
Nu blir det lite slapp innan dom små kvalstren vaknar igen, kanske till och med ska lyxa till det med en chailatte... eller är ja mer sugen på chaite. Hmm?? Dagens stora fundering tydligen 😂
Kram kram
Kram kram
Jävla skitdag...med små ljusglimtar
Dagen har varit helt kaos.
Det började i morse, då skulle Pierre köra sina föräldrar ut till nordön där dom har båten för dom skulle köra hem den idag. När dom kommer dit ska Gun bara rasta hunden lite innan dom åker. Men då går hon och bryter foten. Pierre skulle kommit hem och tagit hand om barnen för jag skulle spela match. Istället fick han hjälpa sin pappa att köra hem båten och en ambulans hämtade Gun hon ska opereras, förhoppningsvis ikväll.
Jag fick ringa Emelie så hon kunde sitta här med barnen när jag var på match och Ted och hans dotter fick komma och hämta mig och stannade sedan kvar så att jag kom hem också.
När vi är på väg hem ringer Pierre då får Ted hjälpa till och köra ännu mer för dom var ju tvungna att få hem alla bilar som var utspridda överallt.
På eftermiddagen pratade jag med Marie, då mådde hon inte så bra. Hennes högra halva av ansiktet är förlamat. Så nu är hon på sjukhus och väntar på en hjärnröntgen.
Vi hade precis ätit här hemma då Pierres pappa ringer från båthamnen, då har han kört av draget på båtkärran så Pierre måste hjälpa honom och jag fick lägga barnen själv
Blä på den här dagen!
Ända positiva är att jag har såna otroliga vänner som ställer upp när det krisar vad skulle jag gjort utan er..... och vi vann matchen.
Det började i morse, då skulle Pierre köra sina föräldrar ut till nordön där dom har båten för dom skulle köra hem den idag. När dom kommer dit ska Gun bara rasta hunden lite innan dom åker. Men då går hon och bryter foten. Pierre skulle kommit hem och tagit hand om barnen för jag skulle spela match. Istället fick han hjälpa sin pappa att köra hem båten och en ambulans hämtade Gun hon ska opereras, förhoppningsvis ikväll.
Jag fick ringa Emelie så hon kunde sitta här med barnen när jag var på match och Ted och hans dotter fick komma och hämta mig och stannade sedan kvar så att jag kom hem också.
När vi är på väg hem ringer Pierre då får Ted hjälpa till och köra ännu mer för dom var ju tvungna att få hem alla bilar som var utspridda överallt.
På eftermiddagen pratade jag med Marie, då mådde hon inte så bra. Hennes högra halva av ansiktet är förlamat. Så nu är hon på sjukhus och väntar på en hjärnröntgen.
Vi hade precis ätit här hemma då Pierres pappa ringer från båthamnen, då har han kört av draget på båtkärran så Pierre måste hjälpa honom och jag fick lägga barnen själv
Blä på den här dagen!
Ända positiva är att jag har såna otroliga vänner som ställer upp när det krisar vad skulle jag gjort utan er..... och vi vann matchen.
Så glad!
Känns så jäkla skönt att all tid man lägger ner på träning faktiskt ger resultat. Igår ville jag inte alls åka till gymmet och träna utan tänkte springa istället. Men det blev ändrade planer och jag pallrade mig iväg till gymmet i varje fall och det är jag så glad för. Det kändes så grymt bra och jag höjde mig på alla mina övningar. Glad tjej! 😃 Även handbollen känns så mycket roligare och mer givande när man har mer styrka och ork.
I morse när jag satt vid frukostbordet med barnen, det stället då jag brukar kuta mest med ryggen och se ut som en hösäck, så märkte jag att istället för att få ont när jag suttit ordentligt en stund så fick jag nu ont när jag säckade ihop. Så skönt att se resultat även i vardagen och att träningen faktiskt gör nytta. Det är ju inte bara en timma man lägger ner för att underhålla och förbättra kroppen. Många sena kvällar och tid från familjen blir det, men när man ser och känner resultat så känns det mer okej. Jag var nyfiken på vad vågen skulle visa också och blev glatt överraskad även där, det är inte mycket neråt, men den går i varje fall neråt.
Jag är så glad att jag kom i kontakt med Stefan Waltersson på Seminoff ( http://www.seminoff.se ) som har hjälpt mig göra det här möjligt. Det är så mycket enklare när man får en knuff i rätt riktning av någon utifrån. Jag hade absolut inte sett dom här resultaten och varit så medveten om min kropps brister som jag är nu om jag inte hade träffat Stefan. Det gör det mycket enklare att jobba mot mitt mål eftersom alla övningar jag gör faktiskt får en tydlig mening. 😄
På det personliga planet så känns det också bättre. Jag är inte alls lika stressad nu som jag var för inte så länge sedan och jag känner mig inte lika uppgiven. Och med det kommer även en bättre relation till både barnen och Pierre. Även här är det ovärdeligt med lite knuffar utifrån. Men här kommer dom från mina otroliga vänner som ger mig så mycket styrka och andra perspektiv på saker. Det är inte alltid så lätt att se på någonting utifrån någon annans perspektiv om man inte får bolla och diskutera med någon utomstående.
Ibland känns det konstigt att träningen spelar in så mycket i livet i övrigt, men för mig är det någonting som fungerar och jag hoppas att jag har möjlighet att träna och må bra i kroppen lång tid framöver. Jag, som precis alla andra också skulle jag tro, behöver vara bekväm med mig själv innan jag kan vara bekväm och avslappnad tillsammans med någon annan. Såklart finns det olika grader på det, men för mig är det väldigt viktigt att hitta en kropp som jag trivs med och som jag tycker stämmer överens med den jag är, så att jag kan leva mitt liv som jag vill och hur jag vill.
Hoppas ni alla får en bra dag idag och tar vara på den och gör den till någonting som ni kan vara nöjda med. Det finns mycket i livet som man inte kan styra över, men det är ingen ide att älta eller stressa över någonting som man ändå inte kan ändra eller göra någonting åt. Se istället till att dina egna val och tankar är positiva och leder dig mot dina personliga mål i livet, då har du gjort det som DU kan för att förbättra dina egna chanser och den yttre påverkan kommer inte kännas lika stor och svår.
Kram kram
I morse när jag satt vid frukostbordet med barnen, det stället då jag brukar kuta mest med ryggen och se ut som en hösäck, så märkte jag att istället för att få ont när jag suttit ordentligt en stund så fick jag nu ont när jag säckade ihop. Så skönt att se resultat även i vardagen och att träningen faktiskt gör nytta. Det är ju inte bara en timma man lägger ner för att underhålla och förbättra kroppen. Många sena kvällar och tid från familjen blir det, men när man ser och känner resultat så känns det mer okej. Jag var nyfiken på vad vågen skulle visa också och blev glatt överraskad även där, det är inte mycket neråt, men den går i varje fall neråt.
Jag är så glad att jag kom i kontakt med Stefan Waltersson på Seminoff ( http://www.seminoff.se ) som har hjälpt mig göra det här möjligt. Det är så mycket enklare när man får en knuff i rätt riktning av någon utifrån. Jag hade absolut inte sett dom här resultaten och varit så medveten om min kropps brister som jag är nu om jag inte hade träffat Stefan. Det gör det mycket enklare att jobba mot mitt mål eftersom alla övningar jag gör faktiskt får en tydlig mening. 😄
På det personliga planet så känns det också bättre. Jag är inte alls lika stressad nu som jag var för inte så länge sedan och jag känner mig inte lika uppgiven. Och med det kommer även en bättre relation till både barnen och Pierre. Även här är det ovärdeligt med lite knuffar utifrån. Men här kommer dom från mina otroliga vänner som ger mig så mycket styrka och andra perspektiv på saker. Det är inte alltid så lätt att se på någonting utifrån någon annans perspektiv om man inte får bolla och diskutera med någon utomstående.
Ibland känns det konstigt att träningen spelar in så mycket i livet i övrigt, men för mig är det någonting som fungerar och jag hoppas att jag har möjlighet att träna och må bra i kroppen lång tid framöver. Jag, som precis alla andra också skulle jag tro, behöver vara bekväm med mig själv innan jag kan vara bekväm och avslappnad tillsammans med någon annan. Såklart finns det olika grader på det, men för mig är det väldigt viktigt att hitta en kropp som jag trivs med och som jag tycker stämmer överens med den jag är, så att jag kan leva mitt liv som jag vill och hur jag vill.
Hoppas ni alla får en bra dag idag och tar vara på den och gör den till någonting som ni kan vara nöjda med. Det finns mycket i livet som man inte kan styra över, men det är ingen ide att älta eller stressa över någonting som man ändå inte kan ändra eller göra någonting åt. Se istället till att dina egna val och tankar är positiva och leder dig mot dina personliga mål i livet, då har du gjort det som DU kan för att förbättra dina egna chanser och den yttre påverkan kommer inte kännas lika stor och svår.
Kram kram
