Uppdatering om livet
Liten uppdatering på allt som hände i söndags...
Marie har en ansiktsförlamning orsakad av en nerv som ligger i kläm någonstans. Dom vet inte om det kommer bli permanent eller om det är någonting som går att åtgärda. Jag blev väldigt lättad över att det inte var någonting akut, samtidigt som jag känner så stark med min vän. Hur hade man själv reagerat?? Ovisshet är en så otroligt jobbig känsla...
Jag önskar så att jag kunde åka hem och vara där för henne, inte sitta 30 mil bort. Men jag ska se vad som går att lösa.
Pierres mamma är efter lång väntan nu äntligen opererad och har fått en metallplatta i benet och får inte stödja på det alls i typ 8 veckor. Tycker så synd om henne då dom efter många års väntan äntligen hade bokat en resa till Sri Lanka i november. Pierres systrar kommer där ifrån och Max och Gun har inte varit där på 36 år. Så det blir väl att boka av eller boka om. Är ju inte så kul att åka dit efter så lång tid om man ändå inte kommer kunna ta sig runt och se allt man vill.
I övrigt känns det faktiskt ganska så bra just nu, träningen fortsätter att flyta på, sömnen är lite sådär då Cornelia är förkyld men det känns överkomligt än så länge, jag har mer ork att sitta och pyssla och greja och livet känns ganska så harmoniskt i stort. Ska bara jobba lite mer på småsaker så kan det nog ganska så snart kännas ännu bättre.
På fredag ska vi lämna in lite mer uppgifter till miljökontoret(?) och sedan hoppas jag att vi snart ska kunna börja fixa med vårt avlopp på riktigt. Det ska bli så skönt när vi verkligen kommer igår och framförallt när det är klart. Ser fram emot att få ta hit en värderingsgubbe så att vi ser vad huset är värt och kan börja planera på en utbyggnad. Svårt att riktigt sätta sig in i det och drömma sig bort när man inte vet hur mycket pengar vi kommer ha att röra oss med. Men snart så, och då kan man börja titta på exakt hur vi vill ha det och göra en realistisk tidsplan. Vi vill ju gärna att allt skulle vara klart igår, men det är ju inte riktigt genomförbart tyvärr. Men vi börjar närma oss att se starten på slutet. 😉
Nu blir det lite slapp innan dom små kvalstren vaknar igen, kanske till och med ska lyxa till det med en chailatte... eller är ja mer sugen på chaite. Hmm?? Dagens stora fundering tydligen 😂
Kram kram
Kram kram
Marie har en ansiktsförlamning orsakad av en nerv som ligger i kläm någonstans. Dom vet inte om det kommer bli permanent eller om det är någonting som går att åtgärda. Jag blev väldigt lättad över att det inte var någonting akut, samtidigt som jag känner så stark med min vän. Hur hade man själv reagerat?? Ovisshet är en så otroligt jobbig känsla...
Jag önskar så att jag kunde åka hem och vara där för henne, inte sitta 30 mil bort. Men jag ska se vad som går att lösa.
Pierres mamma är efter lång väntan nu äntligen opererad och har fått en metallplatta i benet och får inte stödja på det alls i typ 8 veckor. Tycker så synd om henne då dom efter många års väntan äntligen hade bokat en resa till Sri Lanka i november. Pierres systrar kommer där ifrån och Max och Gun har inte varit där på 36 år. Så det blir väl att boka av eller boka om. Är ju inte så kul att åka dit efter så lång tid om man ändå inte kommer kunna ta sig runt och se allt man vill.
I övrigt känns det faktiskt ganska så bra just nu, träningen fortsätter att flyta på, sömnen är lite sådär då Cornelia är förkyld men det känns överkomligt än så länge, jag har mer ork att sitta och pyssla och greja och livet känns ganska så harmoniskt i stort. Ska bara jobba lite mer på småsaker så kan det nog ganska så snart kännas ännu bättre.
På fredag ska vi lämna in lite mer uppgifter till miljökontoret(?) och sedan hoppas jag att vi snart ska kunna börja fixa med vårt avlopp på riktigt. Det ska bli så skönt när vi verkligen kommer igår och framförallt när det är klart. Ser fram emot att få ta hit en värderingsgubbe så att vi ser vad huset är värt och kan börja planera på en utbyggnad. Svårt att riktigt sätta sig in i det och drömma sig bort när man inte vet hur mycket pengar vi kommer ha att röra oss med. Men snart så, och då kan man börja titta på exakt hur vi vill ha det och göra en realistisk tidsplan. Vi vill ju gärna att allt skulle vara klart igår, men det är ju inte riktigt genomförbart tyvärr. Men vi börjar närma oss att se starten på slutet. 😉
Nu blir det lite slapp innan dom små kvalstren vaknar igen, kanske till och med ska lyxa till det med en chailatte... eller är ja mer sugen på chaite. Hmm?? Dagens stora fundering tydligen 😂
Kram kram
Kram kram
Kommentarer
Postat av: Johanna Kihlström
Stackars din kompis! Min mamma har haft ansiktsförlamning och en kompis oxå, det verkar som det är vanligare än man tror... Båda har blivit bra (återställda) efter sina förlamningar, vill skänka lite hopp iaf!! kram
Svar:
Sissel
Postat av: Johanna
Det var så jag tänkte, skönt att höra att det går bra för fler i samma situation.. Mammas berodde på stress kom de fram till, hon utreddes för borrelia och neurologisk åkomma men de hittade inget sånt.. Så då var det tydligen stress fast honaldrig känt sig stressad... Kompisen hade borrelia har jag för mig.. Krya på din kompis!!
Trackback
