Pierre kommer hem
Efter en väldigt lång dag igår så är min kropp inte så glad på mig. Det känns som om jag börjar på samma smärta som jag hade när jag gick och la mig igår. Och så brukar det aldrig vara, jag brukar alltid hinna bli lite bättre under natten. Så Pierre kommer hem vid halv elva, elva för att hjälpa mig. Det var likadant sist han var borta en hel dag, då fick han också komma hem från jobbet dagen efter. Han skulle skriva lite tid på firman och prata med sin chef om vilken dag han ska vara hemma. För nu klarar jag inte det här hela veckorna längre. Hoppas dom kommer fram till någonting som känns bra för alla. Jag vet att Pierre blir stressad av att vara hemma eftersom ingen gör hans jobb när han är borta, utan det läggs bara på hög. Klart det känns tufft att gå hem då. Men om det är återkommande varje vecka kanske det är enklare för hans chefer att planera in hans jobb så att det inte blir mer än vad han hinner med. Det ska i varje fall bli riktigt skönt att han kommer hem idag. Sedan måste vi sätta oss med hans mamma också och titta på hennes schema och se hur och när vi kan få hjälp från henne. Jag vet inte riktigt men jag visar nog inte så tydligt att jag behöver hjälp. För varken Pierre eller hans mamma verkar inse hur tufft det verkligen är. Jag hoppas vi kan se det här som en vändpunkt.
Nu ska jag försöka leka lite med min son innan han river hela huset.
Kram kram
