Bergodalbana
Mina känslor går verkligen upp och ner som en bergodalbana just nu. Igår tog det flera timmar innan jag somnade för att jag låg och tänkte så mycket. Vaknade imorse och tyckte att allt kändes ganska så jobbigt, Pierre ska ju vara borta hela dagen och kommer tidigast hem kl 22. Sen skickade Emelie ett sms och frågade om hon och Wilmer skulle komma hit när hon slutat. Klart jag vill det. :) Skönt att det händer någonting en annars väldigt lång dag. Men sen kom Pierre hem och duschade och bytte kläder eftersom dom ska på mässa och äta middag. Och när han åkte kunde jag verkligen inte sluta gråta. Tårarna bara forsade och Malte tittade på mig och visste inte vad han skulle göra. Nu har Malte somnat och jag känner mig helt utmattad. Tänk vad mycket i känsloväg som man kan hinna med på 3 1/2 timma. Tänkte att jag också skulle försöka vila lite, men grisen har som vanligt ett gympapass just den här tiden. Så jag får väl vänta en liten stund.
Kram kram
