V 32, 31+1
Helt sjukt vad tiden springer iväg nu på slutet. Det är ju inte alls många veckor kvar nu. Eller det beror ju lite på om jag blir igångsatt eller inte, men ändå. I början tyckte jag att de tolv första veckorna verkligen segade sig fram, det hände absolut ingenting. Och nu är det ca åtta veckor kvar och jag vet inte hur vi ska hinna. Hur ska vi hinna förbereda huset och få plats åt en liten krabat till? Den här gången kan vi ju inte bygga ut, utan nu är det ju bara att försöka använda den lilla ytan vi har så bra som möjligt. Känns nästan som om jag vill boa och fixa mer den här gången än med Malte, lite märkligt. Kanske är det för att jag är inställd på att inte få någon mer. Jag vet att jag sa det efter Malte också. Men nu får ju han ett syskon, så då behöver jag inte kämpa mig igenom det här fler gånger. Jag har sagt att jag inte ska säga aldrig, för man vet ju inte. Men jag trodde ju inte att jag skulle kunna få nått barn överhuvudtaget, så jag känner mig väldigt lycklig över att jag snart har två. Det måste man ändå ha i bakhuvudet och vara nöjd och glad åt.
Nu ska bara jag och Pierre ta oss igenom de här sista veckorna också. Snacka om att prioritera och vilja olika saker. Och om vi inte förstår varandra i vanliga fall när vi försöker prata så är det ju helt omöjligt nu. Ingen av oss har tålamod att försöka få den andre att förstå vad man menar, så vi skiter i det och blir irriterade istället. Det var precis likadant sist. Bara att försöka göra det bästa av den tiden som är kvar och sedan ta nya tag när vi har vår lilla krabat hos oss.
Sen känner jag så mycket frustration över mig själv också. Jag har så mycket projekt jag vill att vi ska göra och även hjälpa Pierre med saker som han tänkt. Men jag klarar ju knappt att hänga upp tvätten. Alla idéer och tankar finns ju kvar i huvudet och blir bara mer och mer frustrerande ju mindre jag klarar av att göra. Och när grisen är här så är nästan sommaren slut och det hade varit mysigt om vi var klara med lite tills dess. Så man hinner njuta lite av det man fixar ihop. Men men, det kommer ju en ny sommar nästa år har jag hört...
Kram kram
