Upp som en sol och ner som en pannkaka
Det var ju skönt att man fick vara glad en liten stund igår när tiden till NÄL hade kommit. Synd att det inte höll i sig så länge bara.
Hur lyckas man få sin andra hälft att skärpa sig och ta lite ansvar?
Eftersom pappa kommer vara här nere hela nästa vecka så sa vi att Pierre inte skulle vara föräldraledig nästa fredag, utan lägga den dagen nu på torsdag istället. Detta så att jag skulle få en lite kortare vecka och kanske klara det ganska bra. Men har han fixat detta? Nej! Han skulle kolla om det gick att lösa, men han lät inte så positiv. Ibland får jag verkligen panik på honom. Hur svårt kan det vara? Vi har ju inte pratat om det en gång heller. Men men, inget jag kan göra åt saken tyvärr. Bara att ta det för vad det är.
Sedan känns det väl inte bättre eftersom jag knappt kan gå idag. Jag tar mig nätt och jämt upp ur soffan. Nu har vi legat i sängen sen 12.15, Malte sover riktigt gott. Och det är en jäkla tur för jag hade inte klarat av att ha en trött och grinig Malte idag. Ska bli spännande att se hur fogarna känns när jag ska upp, just nu gör dom riktigt ont. Blir att knapra Alvedon och hoppas att Pierre inte kommer hem allt för sent.
Kram kram
