Aaaaaaa!!!
Nu kommer jag ihåg varför jag inte ville göra det här en gång till. Jag har i och för sig aldrig riktigt glömt bort det. Men det är en sak att komma ihåg känslan och det är en helt annan att upplaga den. Jag vet att jag själv har satt mig i den här sitsen och att det var vi tillsammans som bestämde att vi ville att Malte skulle få ett syskon. Men det här är verkligen tortyr. Jag är bara i v 11 och har massor av veckor kvar.... Vet inte vart jag ska hitta styrkan och motivationen att klara av det här. Förra gången var det ju bara jag, då kunde jag ligga på soffan och sova bort dagarna tills Pierre kom hem. Men nu har vi ju redan Malte och han bryr sig ju inte om ifall jag är trött eller mår illa. Han vill ju leka och ha mat i varje fall. Jag frågar mig ofta varför jag utsatte mig själv för detta en gång till. Samtidigt som jag är otroligt glad över att vi kommer få ett litet barn till. Känslor, känslor, känslor.... Blä!!
Visst är det skönt att få de små tätt så att man har den här småbarns biten gjord. Men hur tänkte vi egentligen??
Jag tycker att det är ganska mysigt att gå hemma och skrota och göra saker i min egen takt, när jag mår bra vill säga. Men ju längre tid jag är hemma desto mer isolerad och ensam känner jag mig. Och nu ska jag vara hemma jätte länge till. Förmodligen så hinner jag inte börja jobba emellan och om jag gör det så blir det ju bara någon månad eller två. Jag kommer hinna tappa alla mina social förmågor innan det är dags för mig att börja träffa människor igen. Jag är glad att jag har min föräldragrupp, man träffar åtmindstonde någon därifrån ca en gång i veckan. Men det hade varit kul att veta vad som händer med alla ens andra vänner. Tur att Facebook finns så att man i varje fall vet att de lever.
Nu ska jag försöka ta mig in i duschen när Malte ändå ligger och sover i sin säng. Jag ska ju få träffa Steffi och Ludvig senare, var länge sedan nu så jag ser verkligen fram emot det. Inte bara för att få öva på att vara social utan för att Ludvig och Malte brukar tycka om att vara med varandra och Steffi är en väldigt härlig person att umgås med.
Kommentarer
Postat av: carolin
Förstår dig till 100%.
Olivia var ju bara dryga halvåret när jag plussade och vi hade inte heller räknat med att det skulle ta sig så snabbt. Det va en jobbig tis men jag glömde faktiskt bort allt det när jag väl hade Rasmus på mitt bröst. Älskade ungar<3
Ta hand om dig vännen. Kram
Svar:
Sissel
Trackback