Välkommen tillbaka du vita vinterland!
Efter ett par dagar med bar backe var det med både glädje och lite vemod som jag i morse insåg att snön var tillbaka. Fast jag visste ju egentligen att det var för tidigt för den att vara borta för resten av vintern. Och även om jag älskar när det är vitt och ett par minusgrader så hann jag få lite vårkänslor. Så om det nu ska vara vinter så får det gärna vara det hela tiden.
Eftersom Malte varit sjuk och innan det mådde ju jag ganska dåligt på grund av graviditeten. Så har vi knappt varit utanför dörren känns det som. Måste försöka bli bättre på det där. Kanske skulle leta fram pulkan borta hos farmor och farfar? Tyvärr hostar han ju en del fortfarande, vilket han i och för sig kan göra väldigt länge, men vi kanske ska satsa på att göra det i helgen.
Något som jag inte alls gillade när jag vaknade var att jag kände av mina fogar. Och jag förstår faktiskt inte varför jag gjorde det i morse efter att jag sovit. Det brukar ju komma när man har ansträngt sig för mycket. Visserligen har Malte haft en ganska orolig natt, hans far glömde ge honom hostmedicin igår kväll. Så varken Malte eller jag har väl sovit speciellt tungt. Men jag har ju inte sprungit runt i sängen. Jaja det är ju det första jag känner, så vi får väl se vad det blir av det. Jag ska inte måla fan på väggen innan det blivit mer.
Igår pratade jag med min bästaste och underbaraste Mie, hon spenderade dagen på sjukhuset hemma då hon har haft ont i magen en tid. Efter en del timmar så upptäckte dom att hon hade ett blödande magsår. Tydligen så hör det ihop med hennes sjukdom, eds, vilket kanske inte var jätte kul att höra. Men hon fick tabletter och ska vila. Jag vet ju sedan innan att hon mår absolut bäst om hon får vara i värme. Så jag sa till Pierre att han skulle prata med sin syster och se om Mie och jag kanske kunde ta oss iväg en vecka. Jenny ska kolla på det ikväll och jag hoppas verkligen att det finns något bra alternativ. Jag vet att det hade varit skönt för mig att komma iväg och jag vet att hon hade uppskattat det tusen gånger mer. Så vi får väl hålla tummarna och hoppas. :)
Nu ska jag ta hand om min lilla son som tycker att hela världen är emot honom just nu.
Kram kram
