AnnaSissel

Idag är tredje dagen som jag har ont i mins fogar. Det är ju inte sådär super ont än så att man inte kan röra sig. Men man blir påmind om det varje gång som man ska vända på sig i sängen eller resa sig upp när man suttit still en stund. Och det gör mig faktiskt ganska besviken, jag trodde att det skulle dröja någon eller några månader till innan det började. Jag har trots allt fem och en halv månad kvar innan det är dags att träffa den lille. Men det är väl bara att börja använda det förbaskade bältet, det kanske hjälper mer den här gången än förra. Men jag kan inte sova med bältet och just nu är det på natten jag känner av det mest. Varje gång jag rör på mig så vaknar jag av att det gör ont, i vanliga fall hade jag nog aldrig vaknat. Men sedan lilla Malte kom så känns det som att man aldrig riktigt kommer in i en djupsömn. Jag vet ju att det är jag som måste höra honom och vakna på natten om det skulle hända någonting, för Pierre vaknar ju knappt ens när jag puttar honom ur sängen för att han ska gå upp. Så jag vågar väl inte riktigt släppa taget. Och nu skulle jag verkligen behöva det känner jag.

Får väl se om jag och Marie hittar någon resa som vi känner oss nöjda med, då kanske man kan få sova ut lite. Om inte annat så får jag chans att tänka på mig själv och inte ha ansvaret för någon annan precis hela tiden. Bara att man får slappna av på ett annat sätt kan nog göra stor nytta. Och värme brukar lindra smärtan i fogarna lite, så det kan ju inte göra någonting att komma till ett land där det är några plusgrader. :)

Kram kram