Vårdcentralen
Jaha, då har jag efter mycket om och men tagit mig i kragen och ringt till vårdcentralen angående min rygg. Har så jäkla ont nu, så ibland vågar jag inte ens lufta upp Malte. Det blir ju lite jobbigt eftersom det är jag som ska ta hand om honom hela dagarna. De lär ju inte komma fram till någonting idag, men nu har jag åtminstone tagit ett första steg. Det kanske kan hjälpa mig på något sätt.
Det var lite udda när jag ringde och beställde tiden dock. Jag började förklara att jag har ont i ryggen och haft det ganska länge egentligen, men att det blivit värre nu efter att jag fått barn och inte tränar på samma sätt. Då försvann människan i luren. Jag sa hallå och hon svarar då att hon pratar med en kollega, sen försvann hon igen. När hon återigen var tillbaka i luren efter ett par minuter frågar hon om jag kan komma kl ett. Ja det kan jag väl, sa jag något förvirrad. Hon har inte frågat någonting och vet absolut inte vad det är för fel på mig. Undra om de har väldigt lite att göra på jobbet?? Kändes märkligt och inte så professionellt, men jag ska väl kanske inte klaga. Jag får ju trots allt komma dit och prata med en läkare. Men jag funderar mest på om det går lika enkelt för alla, eller om hon tyckte att jag hade väldigt behov av att träffa en läkare? Har jag tagit en tid från någon som verkligen kämpar om den men inte blir hörd?
Jaja, nu ska jag dit och jag är glad att jag har tagit tag i det. Jag hoppas bara att det händer någonting också, så att han inte bara säger till mig att ta kontakt med sjukgymnast. Den här gången vill jag verkligen ha reda på vad det är för fel med ryggen.
Nu blir det Malte tid en stund och sedan är det inte så länge kvar innan vi måste förbereda oss för att gå till bussen.
Kram kram
