AnnaSissel

Ja när jag ringde i fredags och frågade om svaret på röntgen så berättade sköterskan att det såg bra ut. Jag hade lite förslitningar, men det var inget konstigt eftersom jag spelat handboll så länge. Idag ringer en läkare och skulle förklara lite mer ingående och så skulle vi även prata om hur vi skulle gå vidare. Ja och då visar det sig att jag har ett diskbråck på sista ländryggskotan och det finns två alternativ; antingen har jag haft diskbråcket länge eftersom jag har haft ont i ryggen så många år, eller så fick jag det i samband med förlossningen och att det innan bara varit på gränsen. Resultatet av det hela är i varje fall att man inte gör någonting med det utan jag skall träna upp ryggen. Ett diskbråck läker tydligen av sig skälv, men det kan ta kortare eller längre tid. Och hon sa att eftersom jag är så ung och har detta så får jag helt enkelt ställa in mig på att ha ont i ryggen. Vissa perioder kommer det vara bättre och vissa kommer det vara sämre. Skulle det mot förmodan inte alls bli bra och jag tycker att det gör väldigt ont så får man genomgå en operation. Och då blir det att steloperera kotorna där nere i ryggen.

Det positiva är ju att jag nu vet att det inte blir värre, så det är väl helt enkelt bara att börja träna igen. Och förhoppningsvis försvinner lite av smärtan då i varje fall och eventuellt slutar även höger benet att vika sig så mycket. Härligt det känns att få svaret att man kommer ha ont i ryggen resten av sitt liv. Känns verkligen upplyftande. :)

Nu är det dags för lite frukost.

Kram kram