Vardag igen...
Man vänjer sig så fort vid att det är någon mer vuxen här hemma. Så nu när vardagen har kommit tillbaka till oss så känns dagen redan längre än den brukar. Och det är bara första dagen som Pierre jobbar, hur skall detta gå? Fast det är samtidigt skönt, även jag måste ju nu få en viss struktur på dagarna. Under semestern har dagarna verkligen bara blivit som de blivit, inte tänkt så mycket på vart eller hur man äter, eller när man kommer hem. Även det har sin charm, men rutiner är bra. Speciellt när man har en liten kille som helst inte ska vara super kinkig dagen efter för att mamma och pappa har slarvat med sovtider. Även om han är väldigt snäll så är det ju dumt att utmana ödet mer än nödvändigt. På tal om det så vill visst killen sova. :) Kram kram
