AnnaSissel

Det är så otroligt mysigt att ha det här lilla knytet i knät. Man kan verkligen förlora sig själv när man sitter och tittar på alla underbara miner han gör. Helt underbart! Det är även ganska otroligt att man nu har någon som är så extremt beroende av en. Både roligt och ganska skrämmande på samma gång. Ett enormt ansvar över någonting som inte går att "lämna tillbaka", samtidigt som man får så otroligt mycket tillbaka. Just nu är ju samspelet ganska begränsat, även om det finns där. Men om bara några veckor blir det ju stor skillnad. Jag försöker njuta så mycket jag kan av den perioden vi är i nu, men jag längtar även vidare till nästa. Jag vill ju veta vem den här lilla saken är, lära känna honom så mycke det bara går. Och för att kunna göra det måste vi ju vidare framåt. Men allting har ju sin tid, så jag får väl bara hålla ut och njuta så länge. :)

Våran lilla sötis är för övrigt "älgen" fortfarande, har inte kommit så mycket längre på namnfronten. :)

Kram kram