AnnaSissel

Hon kämpade tappert, men imorse kl. 8 orkade hon inte mer. Jag kände det nästan på mig och jag ångrar lite att vi inte åkte upp i helgen. Samtidigt var det ju inte länge sedan vi var där uppe och sista veckan har hon inte ens kännt igen pappa. Så jag vet inte om det hade spelat någon roll egentligen. Jag är glad att hon hann träffa Malte innan hon fick vandra vidare i varje fall. Nu kan hon berätta för farfar om hur fin han är, fast det vet han säkert redan för jag är helt hundra på att han sitter där uppe och tittar ner på oss. Jag tror att han har saknat farmor och jag är helt övertygad om att hon har saknat honom. Så nu kan de sitta där uppe på ett fluffigt moln, hålla varandra i handen och titta på vad vi har för oss.

Jag kommer sakna dig oerhört mycket, älskade farmor.
Vila i frid!!