Inte varit lätt...
Jag kan ärligt säga att det har verkligen inte varit lätt för mig och Pierre sedan vi fick barn. Jo jag vet att vi alltid brukar säga att våran lilla bebis är så lätt och lugn, men det har varit tufft på andra sett. Det har verkligen kastat om hela vår relation och det är först nu som vi verkligen börjar hitta tillbaka till någonting som liknar det vi hade innan. Naturligtvis blir det aldrig samma sak, vi har ju en till att ta hand om. Men känslan som finns mellan mig och Pierre ska inte behöva vara annorlunda och det har den varit. Vi har bara gått runt runt och försökt prata om vad som varit fel men alltid hamnat tillbaka på samma ställe som vi började.
Det har bland annat handlat om att jag inte har varit nöjd med mig själv, alltså utseendemässigt efter graviditeten. Så jag har velat träna och göra någonting åt det. Men på dagarna är det svårt att hinna med någon tyngre och längre träning eftersom jag är hemma med Malte då. Och när vi har pratat har jag bett Pierre att kanske ta Malte på kvällen så att jag kan få chans att träna då istället och det skulle han absolut göra. Men det var alltid någonting som kom emellan, vi har till exempel just nu en grävmaskin hemma och då skulle han ju jobba med den i stället. Någonting som vi båda två tycker är viktigt, men då hann vi inte med mig. Och eftersom jag inte har varit nöjd med mig själv, eller är inte nöjd med mig själv, så slänger jag mig ju inte framför Pierre och vill ha sex tre gånger om dagen. Nä knappt tre gånger på sju månader skulle jag tro. Och det blir naturligtvis jobbigt för honom också. och det här är bara en sak som har gått runt. Nästan på samma sätt är det med städningen. Jag vill ha mer hjälp för jag hinner verkligen inte med allt. Men Pierre jobbar ute efter han har kommit hem och sedan är han ju super trött. Har Malte tur så byter Pierre om på honom när han ska sova och sedan lägger honom i sängen och så mycket får han se sin pappa på veckodagarna. Klart jag överdriver en del, men det är så det har känts.
Men nu är vi verkligen på rätt spår, Pierre ska kolla hur han får sina friskvårdspengar från jobbet och sedan ska vi gymma en dag i veckan till att börja med. ( vi spelar badminton hemma på gräsmattan och går promenader också) Och vi har gjort en lista på vad vi prioriterar att göra ute så att vi tänker likadant och hur lång tid det ska ta. Sedan har vi satt upp specifika dagar som det ska dammsugas och städas och dom dagarna blir det ju inte lika mycket ute jobb. Nu ska vi bara genomföra det här, men just det känns som den enkla biten i det hela. Det här har i varje fall fört med sig att vi skrattar mer och pratar mer med varandra om hur det har varit under dagen och hur vi känner oss. Riktigt skönt faktiskt!
Någonstans i samtalet tog Pierre till och med upp förslaget om att flytta till Örebro. Så att jag ska komma närmre mina vänner och ha lite fler att umgås med. Här är jag ju väldigt isolerad och beroende av att Pierre ska köra om vi ska någonstans. Och tyvärr tycker folk här nere att vi bor långt bort, så det är inte så ofta någon kommer och hälsar på. Men jag tror inte att Örebro är lösningen på våra problem. Det hade säkert varit super skönt för mig att komma hem, men då hade ju inte Pierre haft någon istället. Så jag tror att vi gör bäst i att stanna här och jobba vidare på det vi har bestämt och sedan se hur det går. Det känns ju som sagt som att vi verkligen är på väg åt rätt håll. :)
Nu ska jag ta hand om min lilla gos, han behöver leksällskap. Kram kram
