AnnaSissel

Igår blev jag så stolt över min lilla älg, han vände sig nämligen från rygg till mage. Det är ett stort steg i hans utveckling samtidigt som det gör att man måste vara väldigt mycket mer uppmärksam. Nu får man ha ännu mer koll när han ligger i soffan eller på skötbordet. Men det tar jag gärna, det är så underbart att se hur han utvecklas. Det är helt otroligt vad han har växt sedan han föddes. Ibland när jag håller honom i famnen blir jag förvånad över hur snabbt det har gått. Jag är så glad över att jag nu har en liten son. Känns lite overkligt att han har legat i min mage och nu är här. Jag har fortfarande riktigt svårt att se om Malte kommer få något syskon eller inte. Samtidigt som jag gärna skulle vilja att han fick ett litet syskon så vet jag inte om jag orkar gå igenom en graviditet en gång till. Jag vet att många säger att det inte alls behöver bli lika illa nästa gång, men tänk om det blir det då. Eller tänk om det blir ännu värre. Då måste man ju stå ut och klara sig igenom det, men vill jag utsätta min kropp för en sån eventuell påfrestning? Så länge jag har de här tankarna antar jag att jag inte är redo, så vi får väl se om tankarna kommer ändras.

Kram kram