AnnaSissel

...närmar sig med stormsteg, samtidigt som den känns så otroligt långt bort. Igår tog vi kort på magen igen, eftersom det var den 28:e november. Den har ju växt en hel del på den sista månaden, det syntes tydligt. Jag skulle gärna lägga ut bilder, men tyvärr hittar jag inte sladden till min kamera. Skall göra ett försök att hitta den senare. Det känns otroligt märkligt att det bara är en månad kvar, samtidigt som jag är så otroligt glad och förväntansfull över att snart få hålla i en liten bebis. Jag är så otoligt glad och tacksam över att vi faktiskt står här och snart får möta ett litet liv. Jag trodde ju inte att det skulle vara möjligt, eller åtminstonde inte att det skulle gå såhär "enkelt". Facinerande och skrämmande på samma gång att sjukvården kan ha så fel. Jag är glad över att de hade det, men samtidigt lite förbannad eftersom jag hade det riktigt tungt efter det beskedet.

Jag är riktigt glad över att den lilla bebisen valde mig och Pierre till sina föräldrar. Även om vi just nu har det lite tufft med allt som skall hinna göras så har vi det väldigt bra tillsammans. Jag känner mig så trygg och glad tillsammans med honom och han bryr sig verkligen om mig på ett helt underbart sätt. Jag vet att vi tillsammans kommer klara av det nya livet som väntar oss. Det är klart att det kommer bli en stor omställning, men jag har inga tvivel om att det kommer bli en bra omställning som vi kommer ha mycket glädje av och med.

Nu ska jag försöka ta tag i mig själv och orka göra någonting här hemma. Det känns verkligen som om jag skulle kunna sova 24 timmar om dygnet. Så förbaskat seg, men jag tänkte jag skulle trotsa segheten och röja lite och sedan kanske baka någonting smaskigt.

Kram kram