Barnomsorgen i ett nötskal
Vad härligt, har har jag gått i min egna lilla bubbla och trott att Cornelias plats hos samma dagmamma som Malte har varit säker. När jag pratat med henne (alltså Maltes dagmamma) så har hon sagt att allt har varit lugnt och hon skulle hålla en plats åt Cornelia. Men igår fick vi hem ett brev där dom skriver att det inte finns tillräckligt med plats för alla barn som vill börja i Skepplanda, så vi kommer eventuellt få plats på annan ort.
Jag fick nu höra när jag hämtade min son att i januari är det 150 barn som ska ha plats i Skepplanda och då är det i räknat med alla som redan har en plats och alla som vill börja. Men det finns bara pedagoger för 95 barn, alltså måste 55 platser skakas fram lite raskt. Och hur ska det gå till kan man ju undra... Jo det pratas lite löst om någon barack som ska byggas och liknande. Men är det verkligen en lösning??
Till saken hör att vår kära regering har bestämt att barngrupperna ska minskas, vilket jag absolut tycker är bra. Men det ska kanske göras när det finns andra platser ordnade och inte när det ska början en hel hög med barn som man redan inte har någon plats till.
Cornelia hade förmodligen haft en plats om det inte hade varit för att grupperna ska göras mindre. För det innebär nämligen att dagmammorna bara får ha fem barn och inte sex som det har varit tidigare. Är det verkligen läge att göra den förändringen just nu? Skulle man inte kunna vänta ett halvår, till sommaren när det ändå naturligt blir barn som slutar för att börja i förskolegrupp?
Vart kommer vi få plats då, Surte? Alvhem kanske? Platser som för oss är helt otänkbara. Vi skulle få mer information innan den 1:a december. Känns som en evighet dit. Vad gör vi om vi i te får nån plats?
Ska jag vara hemma ännu längre som mammaledig?
Ska Pierre ta pappaledigt?
Ska jag skaffa kväll/natt/helgjobb så att barnen inte behöver vara hos dagmamma alls?
Suck! Det här var verkligen inte det jag hade räknat med när jag i min egna lilla bubbla verkligen trodde att vi hade vårt på det torra. Jag har ju hört av dom andra mammorna i föräldragruppen att det varit ont om platser länge. Men bara skjutit det ifrån mig.
Hade det varit annorlunda om jag börjat jobba tidigare och satt Cornelia hos dagmamma redan när hon blev 1 år? Men ska hon få lida för att kommunen inte kan förutse att det kommer bli ont om platser och ser till att göra någonting åt det redan innan läget blir akut?
Ja vi kan ju inte göra så mycket mer än att vänta på att få mer information. En situation som jag inte alls känner mig bekväm med.
Kram kram
Jag fick nu höra när jag hämtade min son att i januari är det 150 barn som ska ha plats i Skepplanda och då är det i räknat med alla som redan har en plats och alla som vill börja. Men det finns bara pedagoger för 95 barn, alltså måste 55 platser skakas fram lite raskt. Och hur ska det gå till kan man ju undra... Jo det pratas lite löst om någon barack som ska byggas och liknande. Men är det verkligen en lösning??
Till saken hör att vår kära regering har bestämt att barngrupperna ska minskas, vilket jag absolut tycker är bra. Men det ska kanske göras när det finns andra platser ordnade och inte när det ska början en hel hög med barn som man redan inte har någon plats till.
Cornelia hade förmodligen haft en plats om det inte hade varit för att grupperna ska göras mindre. För det innebär nämligen att dagmammorna bara får ha fem barn och inte sex som det har varit tidigare. Är det verkligen läge att göra den förändringen just nu? Skulle man inte kunna vänta ett halvår, till sommaren när det ändå naturligt blir barn som slutar för att börja i förskolegrupp?
Vart kommer vi få plats då, Surte? Alvhem kanske? Platser som för oss är helt otänkbara. Vi skulle få mer information innan den 1:a december. Känns som en evighet dit. Vad gör vi om vi i te får nån plats?
Ska jag vara hemma ännu längre som mammaledig?
Ska Pierre ta pappaledigt?
Ska jag skaffa kväll/natt/helgjobb så att barnen inte behöver vara hos dagmamma alls?
Suck! Det här var verkligen inte det jag hade räknat med när jag i min egna lilla bubbla verkligen trodde att vi hade vårt på det torra. Jag har ju hört av dom andra mammorna i föräldragruppen att det varit ont om platser länge. Men bara skjutit det ifrån mig.
Hade det varit annorlunda om jag börjat jobba tidigare och satt Cornelia hos dagmamma redan när hon blev 1 år? Men ska hon få lida för att kommunen inte kan förutse att det kommer bli ont om platser och ser till att göra någonting åt det redan innan läget blir akut?
Ja vi kan ju inte göra så mycket mer än att vänta på att få mer information. En situation som jag inte alls känner mig bekväm med.
Kram kram
Kommentarer
Trackback
