Tjuvstartar julen
Jag kommer aldrig hinna med att fixa med allt jag vill och pynta som jag vill till första advent om jag ska göra allt den helgen. Så jag har tjuvstartat lite.
Jag och barnen gick först till skogen och plockade lite fönsterlav, sedan hittade jag lite små julgranspynt och tillsammans får det bli en liten installation i vårt fönster. Ja jag har bara hunnit med ett än så länge, ni förstår ju att jag måste börja i tid om jag ska hinna... 😉 Men nu när jag suttit här och tittat på det en stund så inser jag att det måste till lite mer saker. Men hur, när och vad det blir får jag återkomma om. Just nu ser det ut såhär i varje fall.
Kram kram
Jag och barnen gick först till skogen och plockade lite fönsterlav, sedan hittade jag lite små julgranspynt och tillsammans får det bli en liten installation i vårt fönster. Ja jag har bara hunnit med ett än så länge, ni förstår ju att jag måste börja i tid om jag ska hinna... 😉 Men nu när jag suttit här och tittat på det en stund så inser jag att det måste till lite mer saker. Men hur, när och vad det blir får jag återkomma om. Just nu ser det ut såhär i varje fall.
Kram kram
Spännande med blåljus...
...tycker Malte. En av fördelarna när lillasyster gör illa sig är att man som storebror får följa med ut till ambulansen och se när dom sätter på blåljuset och även prata med ambulanskillarna och ställa lite frågor. 😊
Eftersom jag började med att berätta om Malte så var det förmodligen ingen större fara med Cornelia. Eventuellt har hon fått en liten hjärnskakning när hon valde att möta golvet med pannan efter ett litet framåtstupa fall från soffan. Vi behövde i varje fall inte åka in utan skulle ha lite extra koll här hemma, se att hon inte sover för tungt och att hon inte spyr de närmsta 24 timmarna.
Och läget nu är att hon har druckit lite saft och ätit lunch och nu ligger och sover. Allt utan någon spya och inte allt för hängig, så jag tror att vi kan ta det ganska lugnt.
Men man känner sig ju inte världsbäst som mamma direkt när man behöver ringa ambulans. Men samtidigt är det skönt att nån får kolla på henne, fet är ju så grymt svårt att berätta hur man uppfattar sitt barn över telefon. Och killarna som kom hit var väldigt hjälpsamma, ringde in till Östra och frågade vad dom tyckte. Så nu känner jag mig ganska lugn igen.
Kram kram
Eftersom jag började med att berätta om Malte så var det förmodligen ingen större fara med Cornelia. Eventuellt har hon fått en liten hjärnskakning när hon valde att möta golvet med pannan efter ett litet framåtstupa fall från soffan. Vi behövde i varje fall inte åka in utan skulle ha lite extra koll här hemma, se att hon inte sover för tungt och att hon inte spyr de närmsta 24 timmarna.
Och läget nu är att hon har druckit lite saft och ätit lunch och nu ligger och sover. Allt utan någon spya och inte allt för hängig, så jag tror att vi kan ta det ganska lugnt.
Men man känner sig ju inte världsbäst som mamma direkt när man behöver ringa ambulans. Men samtidigt är det skönt att nån får kolla på henne, fet är ju så grymt svårt att berätta hur man uppfattar sitt barn över telefon. Och killarna som kom hit var väldigt hjälpsamma, ringde in till Östra och frågade vad dom tyckte. Så nu känner jag mig ganska lugn igen.
Kram kram
Barnomsorgen i ett nötskal
Vad härligt, har har jag gått i min egna lilla bubbla och trott att Cornelias plats hos samma dagmamma som Malte har varit säker. När jag pratat med henne (alltså Maltes dagmamma) så har hon sagt att allt har varit lugnt och hon skulle hålla en plats åt Cornelia. Men igår fick vi hem ett brev där dom skriver att det inte finns tillräckligt med plats för alla barn som vill börja i Skepplanda, så vi kommer eventuellt få plats på annan ort.
Jag fick nu höra när jag hämtade min son att i januari är det 150 barn som ska ha plats i Skepplanda och då är det i räknat med alla som redan har en plats och alla som vill börja. Men det finns bara pedagoger för 95 barn, alltså måste 55 platser skakas fram lite raskt. Och hur ska det gå till kan man ju undra... Jo det pratas lite löst om någon barack som ska byggas och liknande. Men är det verkligen en lösning??
Till saken hör att vår kära regering har bestämt att barngrupperna ska minskas, vilket jag absolut tycker är bra. Men det ska kanske göras när det finns andra platser ordnade och inte när det ska början en hel hög med barn som man redan inte har någon plats till.
Cornelia hade förmodligen haft en plats om det inte hade varit för att grupperna ska göras mindre. För det innebär nämligen att dagmammorna bara får ha fem barn och inte sex som det har varit tidigare. Är det verkligen läge att göra den förändringen just nu? Skulle man inte kunna vänta ett halvår, till sommaren när det ändå naturligt blir barn som slutar för att börja i förskolegrupp?
Vart kommer vi få plats då, Surte? Alvhem kanske? Platser som för oss är helt otänkbara. Vi skulle få mer information innan den 1:a december. Känns som en evighet dit. Vad gör vi om vi i te får nån plats?
Ska jag vara hemma ännu längre som mammaledig?
Ska Pierre ta pappaledigt?
Ska jag skaffa kväll/natt/helgjobb så att barnen inte behöver vara hos dagmamma alls?
Suck! Det här var verkligen inte det jag hade räknat med när jag i min egna lilla bubbla verkligen trodde att vi hade vårt på det torra. Jag har ju hört av dom andra mammorna i föräldragruppen att det varit ont om platser länge. Men bara skjutit det ifrån mig.
Hade det varit annorlunda om jag börjat jobba tidigare och satt Cornelia hos dagmamma redan när hon blev 1 år? Men ska hon få lida för att kommunen inte kan förutse att det kommer bli ont om platser och ser till att göra någonting åt det redan innan läget blir akut?
Ja vi kan ju inte göra så mycket mer än att vänta på att få mer information. En situation som jag inte alls känner mig bekväm med.
Kram kram
Jag fick nu höra när jag hämtade min son att i januari är det 150 barn som ska ha plats i Skepplanda och då är det i räknat med alla som redan har en plats och alla som vill börja. Men det finns bara pedagoger för 95 barn, alltså måste 55 platser skakas fram lite raskt. Och hur ska det gå till kan man ju undra... Jo det pratas lite löst om någon barack som ska byggas och liknande. Men är det verkligen en lösning??
Till saken hör att vår kära regering har bestämt att barngrupperna ska minskas, vilket jag absolut tycker är bra. Men det ska kanske göras när det finns andra platser ordnade och inte när det ska början en hel hög med barn som man redan inte har någon plats till.
Cornelia hade förmodligen haft en plats om det inte hade varit för att grupperna ska göras mindre. För det innebär nämligen att dagmammorna bara får ha fem barn och inte sex som det har varit tidigare. Är det verkligen läge att göra den förändringen just nu? Skulle man inte kunna vänta ett halvår, till sommaren när det ändå naturligt blir barn som slutar för att börja i förskolegrupp?
Vart kommer vi få plats då, Surte? Alvhem kanske? Platser som för oss är helt otänkbara. Vi skulle få mer information innan den 1:a december. Känns som en evighet dit. Vad gör vi om vi i te får nån plats?
Ska jag vara hemma ännu längre som mammaledig?
Ska Pierre ta pappaledigt?
Ska jag skaffa kväll/natt/helgjobb så att barnen inte behöver vara hos dagmamma alls?
Suck! Det här var verkligen inte det jag hade räknat med när jag i min egna lilla bubbla verkligen trodde att vi hade vårt på det torra. Jag har ju hört av dom andra mammorna i föräldragruppen att det varit ont om platser länge. Men bara skjutit det ifrån mig.
Hade det varit annorlunda om jag börjat jobba tidigare och satt Cornelia hos dagmamma redan när hon blev 1 år? Men ska hon få lida för att kommunen inte kan förutse att det kommer bli ont om platser och ser till att göra någonting åt det redan innan läget blir akut?
Ja vi kan ju inte göra så mycket mer än att vänta på att få mer information. En situation som jag inte alls känner mig bekväm med.
Kram kram
En vecka i Örebro
Oj vad mycket jag hunnit med där uppe. Lika bara att börja från början tror jag. 😄
Jag och barnen åkte tåget upp på lördag förmiddag, som tur var skulle Steffi också åka upp till Örebro då hon skulle hälsa på sin kompis. Så hon hjälpte mig att hålla koll på barnen, kanske främst Malte, på tåget. Så skönt att ha ett par extra ögon och armar och det behövdes, barnen blir ju lite otåliga och har lite svårt att sitta still efter en stund. Men det gick ändå över förväntan bra.
Vi väntar på tåget i Alingsås. 😊
Mammas älskling på tåget. 💞
På söndagen fyllde jag visst år, så den spenderade ja och Marie på relaxen på Gustavsvik. Inte helt fel måste jag erkänna, en bra dag med god mat, god dricka och massa babbel. 😊 Tack så mycket Marie för det!!
Dagen fortsattes sedan att firas hemma hos min mor och far med pannkakor och mys med barnen.
Veckan rullade sedan på, med en massa mysiga besök hemma hos Marie, vi har även hunnit med ett par shoppingvändor, vem gillar inte at göra över med lite pengar. 😊
Fika har vi också hunnit ett par gånger. 💕💞💕
När Pierre kom upp på fredagen så åkte vi hem till Carro och Stefan och umgicks och åt lite pizza. Supermysigt att ses även om det inte blev så länge, ser fram emot nästa gång. 😃
Veckan avslutades sedan med att fira underbara Marie som fyllde 40-år. Jag kidnappade henne och tog henne med på kurbad och massage hos Alex på Relax Massage och Spa. Så underbart skönt! Sedan tog vi och vidare för lite lunch innan det var dags att piffa till sig lite hemma hos Mie. Det blev sedan en underbar fest på kvällen med mycket folk, god mat, bra stämmning och framförallt en glad Marie.
Här är en bild på mig när jag har följt med min lillasyster en bit på vägen hem. Hon var tvungen att sova ganska tidigt då hon skulle upp och döma handboll dagen efter.
Såhär såg min frisyr för kvällen ut, det här är när jag har kommit hem så den var väl kanske lite högre i början på kvällen. Riktigt nöjd med den blev jag faktiskt, tack för hjälpen bästa lillasyster. Mohowk ska bli min nya grej. 😉
Jag har tyvärr ingen bild på min fantastiska klänning som Pierres mamma sytt till mig. Men jag ska se om någon av dom andra festdeltagarna möjligen fick med den på något kort.
Söndagen ägnades åt att sova länge, lite ärende, äta lunch, vila lite och sedan styra kosan söderut. Vi kom iväg mycket senare än vi brukar, men det gick över förväntan och barnen eller framförallt Cornelia blev lite grinig med ca en timma kvar hem. Men efter lite banan så gick det värsta över och snälla farmor och farfar hade maten färdig när vi kom. Så det var bara att utfodra barnen och åka hem och stoppa dom i säng.
Jag har verkligen haft en fantastisk vecka och njutit massor av att bara ha gångavstånd hem till min underbara Marie. Önskar att vi alltid kunde ha det så. Men nu är vi tillbaka i vardagen, Malte är hos dagmamman och får leka av sig lite. Han har ju inte träffat andra barn på superlänge nu Så det såg han fram emot. Cornelia sover och jag passar på att ta det lite lugnt och ta hand om min hals. Har åkt på nån liten irriterande förkylning.
Kram kram
