Hjälte... Jag??
Ja det var så hon hade sagt, tjejen som jag hjälpte i tisdags när hon körde över sin katt. Hon beskrev mig som en hjälte. För mig var min insats långt ifrån hjältemodig och jag gjorde bara det som jag själv hade velat att någon gjorde för mig om jag hamnade i en sån situation. Jag kan nästan ångra att jag inte gjorde mer. Skulle ju naturligtvis sagt åt dom att äta någonting och höja blodsockret lite, hennes son var ju helt klart chockad. Men jag hade ju min egen son att tänka på också, han satt ju där i vagnen och såg allting. Så att se mig själv som en hjälte kommer jag nog ha svårt att göra. Men det betyder mycket att hon ville att jag skulle veta hur mycket min insats betydde för henne. Skönt att veta att någonting som faktiskt var ganska så obehagligt för mig hade varit helt otänkbart för henne att genomföra. Och då hade den stackars katten lidit mer än nödvändigt även om slutet ändå inte var särskilt långt bort.
Kram kram
Tänk på att någonting vardagligt eller bara medmänskligt ur dina ögon kan ses som både hjältemod eller galenskap genom någon annans.
Så skönt med långledigt tillsammans
Och det är så härligt att man låter sig själv vara ledig och verkligen ta dagen som den kommer, NOT!!
Ikväll ska jag och barnen på påskfest och under tiden ska Pierre jobba lite och träna. Imorgon hoppas vi kunna åka upp till skogen och få ner lite ved och på eftermiddagen kommer mina föräldrar hit. På lördag börjar vi med påsklunch hos Pierres föräldrar och sedan är det grillning och mys med vännerna i Kungälv. På söndag hoppas jag hinna ta det lite lugnt tillsammans med päronen då de åker hem den dagen. Och om Pierre får som han vill så jobbar han gärna i skogen på måndag också.
Sedan vore det önskvärt om vi hann helt klart med klätterställningen och hann måla den, kunde flytta mina betongringar dit jag vill ha dom och förbereda för plantering, helst fixa med toaletten också och finns det lite tid över gör det ju inget om man hinner tvätta lite kläder och diska lite. Men det ska bli jäkligt skönt att få vara långledig tillsammans med Pierre. ;-)
Hur ser er påsk ut?
Kram kram
Så skönt att veta
Det är så skönt att veta att man inte kommer vara sysslolös såhär en dag mitt i veckan när man har båda barnen hemma. Vi kommer förmodligen inte ta ett steg utanför dörren för det är ett riktigt tråkväder ute. Och jag vet att det bara är att klä på sig bra kläder, men ibland har man bara inte lust. Och idag känns som en sån dag. Och då är det ju skönt att veta att man både har disk, tvätt och dammsugningen att se fram emot. Får se hur mycket jag orkar/hinner med.
Jag har i varje fall fått upp påskpyntet. Eventuellt ska jag göra lite mer dekorationer till påskrisen, men annars så är allt färdigt. Men även om jag tycker om påsken så blir det inte så mycket pynt. Gardinerna är samma som jag kommer ha sen och jag har inga påskdukar, nån liten kyckling som är utplacerad. Men det jag är mest nöjd med är gamla pappersborder som jag lyckades rädda när Pierres pappa rensade när hans pappa skulle flytta till hem. Tycker dom är otroligt charmiga. :-) Ja just det, Malte har bidragit med lite pynt som han gjort hos dagmamman också. Dom är bättre än jag förväntade mig, kommer ju själv ihåg hur mycket tjafs man släpat hem till mamma och pappa som man tyckt varit väldigt fint.
Nu är det visst dags att ägna sig lite åt dom små igen, Malte börjar bli lite väl rastlös. Undra om man kanske skulle ta och baka lite tillsammans med honom idag??
Kram kram
Ett stort hinder
Känslan när jag ställde mig på vågen i morse och ser att jag kommit under en siffra jag varit nära väldigt länge men den har samtidigt känts extremt långt bort. Jag vet att man inte ska stirra sig blind på vågen utan se till vad som händer med kroppen. Men det har stått still i princip tre månader och nu på bara några dagar har jag gått ner tre kg. Och just det här har varit ett stort hinder för mig mentalt. Jag tycker att jag har skött mig bra och ändå händer ingenting. Men det är faktiskt sedan jag var på min ryggbehandling förra fredagen. Han rätade till mitt yttre och tydligen så var det nått inom mig som också hakade på. För jag känner verkligen en skillnad i hela mig, hoppas det håller i sig. Känslan alltså, för jag förväntar mig inte att gå ner i vikt i den här takten. :-)
Kram kram
Jag kan tillägga att det nästan kom en liten tår, så kanske ni mer förstår min lyckliga känsla. Och känslan av frustration som jag känt så länge.
