AnnaSissel

Idag är Malte en riktig liten gnällspik. Han har lite feber, inte mycket alls, är snorig och jag tror det är tänder på gång. Men detta resulterar i gnäll. Jag är så glad över att det inte är så lång tid kvar tills Pierre kommer hem. Jag behöver höra någonting annat än mamma, pappa, whääää. :) Men jag förstår honom, kan inte vara kul alls att ha den kliande känslan i munnen utan att kunna göra någonting åt det. Plus att han förmodligen känner sig lite halvhängig. Men trots att jag har förståelse så ger ju inte det mig mer energi. Speciellt inte efter den här jäkla natten. Jag tröttnade på Pierres snarkande kl 12 och gick ut i soffan. Kl 2 var jag precis på väg att somna, men då vaknade Malte till och ville ha nappen. 2.20 ca somnade jag och vaknade kl 3 av att jag hade så fruktansvärt ont i fogarna. Soffan är alltså för hård för mig att sova längre stunder på. Jag tassar in till sängen igen och lyckas väl somna runt 3:30. Vaknar när Pierre går upp 6:10 och ber honom lägga in Malte i vår säng. För jag kände att jag hade så ont att jag inte skulle klara av det själv. Sedan vaknade Malte kl 8 så då var det bara att pallra dig upp. Inte konstigt man känner sig som en sömngångare idag.

Nu gnölar Malte inne i sängen, så är väl bäst att se vad han vill.

Kram kram

Någon gång nästa vecka så kommer jag få tillgång till dessa hjälpmedel. Förhoppningsvis underlättar det lite i min vardag. Kryckor och rullator är såna som man lutar hela underarmen på för att jag inte ska belasta mina handleder. Jag håller alla tummar jag har för att det ska fungera. :)

Jag har skrivit det förut och jag säger det igen. Min föräldragrupp är verkligen den bästa man kan tänka sig, jag har kommit tjejerna så jäkla nära. Och idag skickade Steffi ett sms och sa att hon och Ellen hade tänkt att hjälpa mig med Malte imorgon. Så antingen kunde dom komma och hämta Malte så att jag fick vara själv en liten stund, eller så kunde dom komma hit och hjälpa mig med Malte här hemma.
Eftersom jag är som jag är och gärna träffar folk, hihi :) , så sa jag att det vore trevligt om dom kom hit. Men så kanske dom kunde ta en liten promenad och utforska omgivningen lite också. Så Malte får se någonting annat än altanen.
Det känns riktigt bra för då kommer han sova som en stock när dom åker och då kan jag också sova ordentligt. Så härligt!!

Tack igen tjejer!
Kram kram

Idag har jag pratat med min barnmorska, hon sa att läkaren på Bohus hade skickat iväg remiss till NÄL idag om min igångsättning. Jag frågade om dom brukade ta lång tid på sig, men hon sa att dom brukade vara relativt snabba. Sen vad det innebär på sjukvårdsspråk vet jag inte riktigt. Men förhoppningsvis får jag svar ganska snart om hur dom tänker.

Har även ringt lite andra samtal som jag hoppas få svar på relativt snart. Bara att vänta och se. :) Har ju ändå inte så mycket för mig.

Älgen är väldigt rastlös idag, så jag måste försöka få på honom lite kläder snart så vi kan ta oss ut på altanen. Lite mer yta där att röra sig på. Synd att vädret ser så ostadigt ut som det gör. Men vi har massa kläder, så det ska säkert lösa sig.

Själv har jag en liten kamp med grisen. Den har haft allt för mycket skoj i natt så sömnen har väl varit sådär och magen känns ganska så öm. Men ut till en stol på altanen ska jag nog ta mig.

Jag fick inte tag på riktigt alla saker som jag ville när jag var i Örebro, så kanske får älsklingen köra runt mig idag så att det sista på listan också kan inhandlas. Det är konstigt för det dyker även upp nya saker på listan hela tiden. Hihi :) Men jag gör ju inte över med några pengar när jag går hemma hela dagarna, så det känns helt okej att få unna sig lite ibland.

Nä, nu är det dags att ta tag i det här. Önskar er alla en toppen dag!

Kram kram

Idag känns som en bra dag, jag har knappt gjort någonting men den känns bra ändå. I eftermiddag kommer Steffi och Ludvig hit en sväng, skönt för Malte med lite leksällskap. :)
Och lite senare i eftermiddag åker vi till Örebro. Skönt att få komma hem och få lite hjälp att fixa en del saker. Lördag förmiddag kommer det förhoppningsvis shoppas en del, känns som om det är en massa saker jag verkligen behöver och vill ha just nu. Bland annat sköna gravid trosor, olivolja, hallonbladste, förhoppningsvis några snygga gravidplagg, nån kräm till fötter och ben då jag på kvällen känner mig så väldigt varm och lite annat smått och gott. Får väl se hur lång tid allt tar för på eftermiddagen/kvällen ska vi sedan fira Peter som fyller 40 år. Så vi kan inte shoppa hur länge som helst. :)
På söndagen tror jag att min sambo ville följa med pappa ut och fiska, kanske gör han det även på lördagen och jag och mamma shoppar själva. Och sedan är det dags att dra sig ner mot Sålanda igen innan eftermiddagen har blivit allt för nära kväll. Det är alltid skönt att komma hem och ha lite tidsmarginal innan man ska gå och sova.

Malte sover som vanligt den här tiden och jag brukar ju försöka passa på att vila en stund själv. Men idag ska jag försöka se om jag kan fylla diskmaskinen istället, tråkigt att komma hem efter en helg borta till en massa skitig disk. Får se vad Malte tycker om det bara, han brukar tyvärr vakna när man grejar för mycket i köket. Får vara så tyst jag kan och hoppas få en del hjort i varje fall. :)

Kram kram

Min underbara son! Visst är han gnällig och mer klängig vissa dagar. Men hur många kan säga att de har en son på 1 år och 5 månader som leker hela dagarna själv. Jag tar mig ju bara ur soffan när jag verkligen behöver, det vill säga när han behöver byta blöja eller äta mat. Ibland tycker jag lite synd om honom, man vill ju att han ska få hyfsad stimulans och lära sig nya saker. Klart det måste bli tråkigt att sitta där själv och leka. Skönt att hans pappa kommer vara hemma lite nu så att dom två kan göra lite saker tillsammans. Och att farmor finns och visar honom någonting annat än vårt vardagsrum och altan. Men jag är så otroligt glad över att vi fick Malte som första barn och att han är så snäll och enkel att ha att göra med. Hur skulle vi ha klarat det här annars? Jag är även glad över mina vänner i föräldragruppen som kommer förbi och muntrar upp mig och som erbjuder sin hjälp. Utan er hade det känts mer uppgivet och otroligt ensamt här hemma. Tack för att ni är ni och att ni finns där för oss! :)

Kram kram

Idag har jag varit hos barnmorskan igen. Mina värden såg bra ut förutom att jag hade lite lågt blodtryck. Men det är ingenting jag har känt av, så det är säkert övergående. Vi pratade en del om att jag har så ont och jag fick namnet på en kiropraktor i Kungälv för att se om han kanske kan hjälpa på något sätt. Sedan pratade vi även om min igångsättning. Juanita skulle skicka remiss till NÄL så snart som möjligt och sedan får dom göra en bedömning om jag ska sättas igång och när det ska ske i så fall. Hoppas det inte tar allt för många veckor innan man hör någonting. Det vore skönt att veta hur dom ställer sig till det. Känns skönt att Juanita tar tag i det nu i varje fall, då är vi ju en liten bit på väg.

Pierres chef hörde även av sig idag och som det ser ut nu så blir nästa fredag första dagen som han kommer vara hemma. Skönt att veta att dom kommer framåt i sina tankar i varje fall. :)

Kram kram

Jag blir väldigt fundersam och även lite rädd när man läser om Husby. Allt ska ha börjat med att det i Husby sköts ihjäl en man. Och på grund av detta har boende i Husby rätt att vandalisera, sätta eld på och förstöra sitt eget område. Jag har verkligen svårt att förstå hur detta skulle underlätta för den avlidne mannens familj och vänner. Det kan ju vara dem som äger bilen som nyss sattes i brand eller den lilla affären vars rutor blev krossade. Hur ska det hjälpa dem att gå vidare i sin sorg? Har hans nära och kära bett om detta beteende, mår de bättre när de går ut på dagarna och ser att deras eget område är helt förstört? Hur kan det vara rätt att vandalisera ett område och ge sig på personer som försöker ställa till rätta och städa upp? Min bror jobbar som polis i Stockholm, jag vet faktiskt inte om han har jobbat i det aktuella området. Men ska jag behöva gå och vara rädd för att min bror ska råka illa ut i sitt arbete, bara för att en del boende i Husby inte anser att deras åsikt kan komma fram på något annat sätt än det här. Vad är det egentligen de vill ha sagt? Det dem anser som en oskyldig man har blivit skjuten och därför är det rätt av dem att förstöra för sina egna grannar. Jag förstår verkligen inte logiken? Men jag förstår frustrationen över att inte bli sedd och hörd och att det ibland kan leda till drastiska åtgärder som från början känns väldigt avlägsna även för dessa människor.

Det som även är tragiskt i detta sammanhang är att det finns en del människor som drar nytta av detta och tycker att SD borde få ännu mer väljare nu. Eftersom man tydligt ser hur invandrare beter sig. Jag tycker det är tragiskt att man är så snabb att döma personer efter deras hudfärg. Jag tror att långt ifrån alla med utländsk eller svensk härkomst i Husby ställer sig bakom detta agerande. Den unga kvinnan som sprang fram till några killar och sa åt dem att sluta när de skulle kasta sten på polisen, var hon svensk? Det framgår ingenstans och jag kan inte med säkerhet säga att hon inte var det, men jag har mina idéer om vad jag tror. Det visar hur som helst att det finns personer i Husby som inte tycker att det här är det rätta sättet att agera för att få fram sin åsikt. Jag kan förstå frustrationen som både unga och vuxna känner över att deras stadsdel blir förbisedd och tappar många sociala inrättningar. Men det här är ju ingenting som är slutet till Stockholms förorter. Jag bor strax utanför ett litet ställe som heter Skepplanda. Jag har inga siffror på hur många invandrare det bor här, men går man ner till centrum så är det inte speciellt många jag ser. Men vi har blivit av med vår folktandvård, vårdcentralen har knappt öppet längre och det lilla fiket byter ägare oftare än vad jag byter trosor för att de inte får det att gå runt. Och det finns inte mycket för ungdomarna att göra på kvällar och helger. Men jag vet att ingenting av det här blir ju bättre av att jag går och sätter eld på grannens bil eller slår sönder rutorna till det lilla fiket. Utan vill jag ha en förändring så får jag ju jobba för den. Vi är några mammor från vår föräldragrupp som försöker ta oss till fiket så ofta det finns läge och vi har pratat mycket om hur viktigt det är att stötta de inrättningarna som finns kvar för att inte hela stället ska dö ut. Vi måste visa de som kommer till vårt land som invandrare och även våra svenska barn att ingenting bara kommer av sig själv. Visst vi har det väldigt bra här i Sverige, men även vi måste kämpa för det vi vill ha och tror på. Det jag menar är att vi någonstans har brustit i att visa dessa människor att det finns andra sätt att uttrycka sig på och allt går inte att lösa med våld. Man kan inte se allt efter hudfärg utan jag tror mer vi får se till de stora sprickor som blivit i vårt samhälle mellan olika klasser. Det är ju inte i de rika stadsdelarna man oftast ser denna reaktion på händelser. Även om de där har andra problem att ta hand om. Jag tror att vi över lag måste bli mer toleranta för varandra och lyssna på personer när de uttrycker en oro över någonting. Blir man förbisedd en längre period, oavsett vem man är, så blir man mer och mer benägen att ta till större och starkare medel för att synas och höras. Jag tycker absolut inte att detta beteende på något sätt är korrekt och jag har absolut ingen hänsyn för det. Men jag kan förstå att det måste vara en otrolig frustration som ligger till grund för att ett sådant här beteende överhuvudtaget ska visa sig.

Lite tankar från lilla mig...

Nä det är inte en ny sallad jag kommit på. Men eftersom min handled fortfarande bråkar med mig och jag inte får äta inflammationshämmande läkemedel så tänkte jag att jag skulle göra ett vitkålsomslag. Så nu sitter jag här med ett förband på handleden och luktar vitkål. :)

Päronet tänkte jag äta, men bara för att jag är så grymt sugen på nötkräm. Men jag vill inte bara äta nötkräm för då får jag lite dåligt samvete. Så jag tar päronet först och kan sedan verkligen njuta av de små vita påsarna med härligt underbar nötkräm. :)

Kram kram

Idag hoppas jag att vi får svar från Pierres chefer om hur dom tänker. Han pratade med dom i fredags om att vara ledig en dag i veckan och dom skulle se hur det gick att lösa på bästa sätt. Jag hoppas verkligen de kommit fram till någonting. Veckan känns så otroligt lång nu när klockan bara är 9:40 en måndag. Det hade varit bra för mitt psyke att ha någonting positivt att se fram emot och enklare att klara av de övriga dagarna om man vet att man snart får ett brejk. Naturligtvis har helgen inte gett något utrymme för att prata med Pierres mamma, så det ska vi göra när han kommer hem idag.

Det känns även väldigt skönt att få åka till barnmorskan imorgon så att jag får prata av mig lite. Och se om det finns någonting mer vi kan göra för att underlätta för mig. Jag ska bland annat fråga om rullstol. Sedan har vi ju pratat om att sätta igång mig tidigare, så det skulle jag vilja få lite mer koll på. När det kommer planeras och vad jag behöver veta. Skönt att även där veta när det blir bestämt och allt blir lite mer konkret. Inte bara att vi kanske gör det. Skönt om man även där kan börja ställa in sig mentalt på vad som kommer hända och enklare att planera med mamma och pappas tid. Dom har ju tyvärr lite mer än mig att ägna sin semester till. :)

Ååå jag sitter som på nålar. Jag vill bara att Pierre ska ringa nu och berätta hur det blir. Nervöst nyfiken!

Efter en väldigt lång dag igår så är min kropp inte så glad på mig. Det känns som om jag börjar på samma smärta som jag hade när jag gick och la mig igår. Och så brukar det aldrig vara, jag brukar alltid hinna bli lite bättre under natten. Så Pierre kommer hem vid halv elva, elva för att hjälpa mig. Det var likadant sist han var borta en hel dag, då fick han också komma hem från jobbet dagen efter. Han skulle skriva lite tid på firman och prata med sin chef om vilken dag han ska vara hemma. För nu klarar jag inte det här hela veckorna längre. Hoppas dom kommer fram till någonting som känns bra för alla. Jag vet att Pierre blir stressad av att vara hemma eftersom ingen gör hans jobb när han är borta, utan det läggs bara på hög. Klart det känns tufft att gå hem då. Men om det är återkommande varje vecka kanske det är enklare för hans chefer att planera in hans jobb så att det inte blir mer än vad han hinner med. Det ska i varje fall bli riktigt skönt att han kommer hem idag. Sedan måste vi sätta oss med hans mamma också och titta på hennes schema och se hur och när vi kan få hjälp från henne. Jag vet inte riktigt men jag visar nog inte så tydligt att jag behöver hjälp. För varken Pierre eller hans mamma verkar inse hur tufft det verkligen är. Jag hoppas vi kan se det här som en vändpunkt.

Nu ska jag försöka leka lite med min son innan han river hela huset.

Kram kram

Mina känslor går verkligen upp och ner som en bergodalbana just nu. Igår tog det flera timmar innan jag somnade för att jag låg och tänkte så mycket. Vaknade imorse och tyckte att allt kändes ganska så jobbigt, Pierre ska ju vara borta hela dagen och kommer tidigast hem kl 22. Sen skickade Emelie ett sms och frågade om hon och Wilmer skulle komma hit när hon slutat. Klart jag vill det. :) Skönt att det händer någonting en annars väldigt lång dag. Men sen kom Pierre hem och duschade och bytte kläder eftersom dom ska på mässa och äta middag. Och när han åkte kunde jag verkligen inte sluta gråta. Tårarna bara forsade och Malte tittade på mig och visste inte vad han skulle göra. Nu har Malte somnat och jag känner mig helt utmattad. Tänk vad mycket i känsloväg som man kan hinna med på 3 1/2 timma. Tänkte att jag också skulle försöka vila lite, men grisen har som vanligt ett gympapass just den här tiden. Så jag får väl vänta en liten stund.

Kram kram

Nu börjar jag bli riktigt trött på det här, kommer inte dröja länge innan jag blir helt sängliggande känns det som. Jag har ju haft problem med mina fogar en längre tid nu och när jag ska ta mig ut på längre strapatser än hem till Pierres föräldrar så är det kryckor som gäller. Men nu har jag fått ont i min högra handled, det började lite smått i lördags tror jag och jag tänkte att det kanske kunde vara karpaltunnelsyndrom för det ska tydligen vara ganska vanligt i slutet av en graviditet. Jag tejpade handleden för att få lite stöd och har även haft den lindad. Men för varje dag som gått har det bara blivit värre och värre och idag kan jag knappt använda handen. Det gör ont varje gång jag lyfter Malte, öppnar en barnmatsburk eller greppar någonting egentligen. Och eftersom jag har ont i handleden kan jag inte längre använda kryckan på den sidan för det gör ont när man lägger vikten på. Det här innebär att jag inte klarar av att ta mig någonstans själv i stort sätt. Jag måste naturligtvis kolla upp handleden och se vad som är fel. Men jag är så fruktansvärt trött på det här nu. Jag vill också vara en tjej som strålar av sin graviditet och som kan vara en rolig mamma fram tills det är dags för förlossning. Nu känner jag mig bara grinig och tråkig, ganska sunkig också eftersom jag knappt kan sätta upp en toffs i håret. Blääää

Ja nu är det ett tag sedan jag skrev. Vi åkte ju till Norge och var där i nästan en vecka. Vi hann med att se massa snö uppe på Hardangervidda, fira mormor som fyllde 90 år och Malte fick leka med sin kusin. Allt som allt var det en riktigt bra Norge tur, väldigt kul att få komma dit. Pierre fick fiskat en del, men tyvärr var inte vädret på vår sida. Det var bara en dag då det var riktigt fint annars så regnade det om inte hela dagarna så åtminstone delar av dom. Blev dock ingen lax som han hoppats på, får spara det till nästa år. :)

När vi kom hem så sov vi en natt hos mor och far. Pierre hjälpte pappa att vittja nät och sedan bar det av hemåt.

Här hemma har vi hunnit röja lite på tomten, elda ris och gräs. Och jag har fixat en del här inne. Annars har vi bara tagit det lugnt. Det är en stor omställning att vara själv hemma hela dagarna från att ha haft mamma som hjälp hela tiden när vi var borta. Det var inte mycket lyft jag behövde göra på den veckan och det märktes verkligen i kroppen. Nu är man tillbaka i verkligheten och även det märks, dock inte lika positiv känsla.

Eftersom min lilla sötnos nu ligger och sover, så ska även jag passa på att vila. Om 1 1/2 timma får vi nämligen besök av Steffi och Ludvig, då är det bäst att vi är utvilade så att vi blir roliga som sällskap. :)

Kram kram

I eftermiddag/kväll kommer mor och far ner från Örebro och imorgon tar vi med oss mamma och styr mot Norheimsund. Tyvärr så har det snöat en del så den vägen vi brukar åka är förmodligen stängd. Lite synd för det hade varit kul för Pierre att se hur mycket snö det är där uppe nu. Förhoppningsvis kan vi åtminstone ta den vägen tillbaka om en vecka. Där emot hade vi hoppats på att slippa byta till vinterdäck, men nu verkar vi inte ha så mycket val.
Jag har i varje fall försökt förbereda så mycket som möjligt av packningen, men det är tufft med Malte hängandes i hasorna. Och både igår och idag har jag fått världens huvudvärk på eftermiddagen, jag som aldrig brukar ha ont i huvudet. Klart det ska komma nu då. Får se om Pierres mamma kanske kan ta Malte lite på eftermiddagen så att jag kan vila i fem minuter och sedan hjälpa till med det sista som ska bli klart. Sen kanske mor och far kan hjälpa till lite när dom kommer, men jag vet inte när dom åker från Örebro.
Jaja, det får bli vad det blir. Men jag måste i varje fall hinna ta ut kompost och soppor innan vi ska åka. Har ingen lust att komma hem om en vecka och mötas av att hela huset luktar urk.
Lite typiskt att vi ska åka den här veckan när det ska bli helt underbart väder här hemma och i Norge ska vi få runt 7-10 grader. Men jag får ju fira min underbara mormor som fyller 90 år och träffa min fantastiska släkt och vänner. Så jag ska nog stå ut i varje fall. :)
Men nu verkar Malte ha somnat, så jag ska se om jag kan göra detsamma. Om jag har tur så har huvudvärken försvunnit när jag vaknar.

Kram kram