AnnaSissel

Allt gick toppen bra hos BVC sköterskan. Malte ligger precis under strecket på vikten, 12 kg, och lite över på längden, 84 cm. Han kan allt han ska kunna som 1 1/2 åring och lite mer. Han leker väldigt bra tyckte hon och han pratar mer än snittet. Hon blev även förvånad när han satte ihop tvåords meningar, för det är ganska så tidigt. När han fick sprutan i armen så sa han "Aj mamma" och det har han även gjort vid två tillfällen här hemma. Allting var bra och jag hade inte så mycket att ta upp den här gången. Så hela besöket gick väldigt smidigt.
Nu är det dags att försöka sova en stund, både för mig och Malte. :)

Kram kram

Glad över att Pierre kunde vara hemma både torsdag och fredag, det var ju en jäkla tur. Idag kommer det nog bli ett extra långt bad för att få bort en liten del av smärtan.

Tacksam över att jag har så fina vänner som tänker på mig. Ellen kom förbi med jordgubbar och en påse bilar. Och Steffi hälsade genom henne. Det gör dom tunga dagarna lite enklare att klara av. :)

Besviken över att det aldrig riktigt blir som man tror. Pierre skulle få en bonus nu till midsommar på mellan 5 och 6 tusen. Jippi tänkte jag, då kan vi göra nått skoj. Nä för då skulle hans motorcykel servas och det gick på över 6000. Jaha, ja men det var ju ändå skönt att han skulle få bonus så att vi slapp ta av våra "vanliga" pengar. Nä men då var ju det så klart innan skatt, så han fick ju inte mer än 3800. Jäkla motorcykel att sluka pengar som man skulle kunna göra nått kul för.

Ja känslor hinner man med ett par stycken under en dag. Blir trött bara av att tänka på det. Trött, en känsla till. ;)

Kram kram

Det var ju skönt att man fick vara glad en liten stund igår när tiden till NÄL hade kommit. Synd att det inte höll i sig så länge bara.
Hur lyckas man få sin andra hälft att skärpa sig och ta lite ansvar?
Eftersom pappa kommer vara här nere hela nästa vecka så sa vi att Pierre inte skulle vara föräldraledig nästa fredag, utan lägga den dagen nu på torsdag istället. Detta så att jag skulle få en lite kortare vecka och kanske klara det ganska bra. Men har han fixat detta? Nej! Han skulle kolla om det gick att lösa, men han lät inte så positiv. Ibland får jag verkligen panik på honom. Hur svårt kan det vara? Vi har ju inte pratat om det en gång heller. Men men, inget jag kan göra åt saken tyvärr. Bara att ta det för vad det är.

Sedan känns det väl inte bättre eftersom jag knappt kan gå idag. Jag tar mig nätt och jämt upp ur soffan. Nu har vi legat i sängen sen 12.15, Malte sover riktigt gott. Och det är en jäkla tur för jag hade inte klarat av att ha en trött och grinig Malte idag. Ska bli spännande att se hur fogarna känns när jag ska upp, just nu gör dom riktigt ont. Blir att knapra Alvedon och hoppas att Pierre inte kommer hem allt för sent.

Kram kram

Då ska jag vara på NÄL för bedömning. Spännande, en vecka kvar sen kanske jag faktiskt vet hur dom tänker. Aaa vad verkligt allting blev helt plötsligt. :) Känns riktigt skönt att få en tid i varje fall, veta att dom inte har glömt bort en. Hihi Nu blev Sissel lite glad. :-)

Om jag inte får ett samtal eller ett brev på posten idag så tänker jag ringa till NÄL. Känns lite tråkigt om man måste jaga dom för att få ett svar, samtidigt som jag behöver veta hur det blir. Mina föräldrar ska ju inte behöva bo här nere hela sommaren. Pappa ska ju på bröllop också och mamma vill naturligtvis hem till Norge en sväng. Så dom på NÄL får allt ta och bestämma ett datum för bedömning så att dom sedan kan komma med ett svar. Jag har ingen aning om man får svaret direkt utifrån vad de ser när jag kommer dit, eller om man ska behöva vänta på det i flera veckor också. I så fall kommer jag ju hinna föda utan hjälp innan jag har hört någonting. Ja ja, bara hoppas att det kommer ett brev med posten idag. :)

Vid två kommer i varje fall Steffi, Ludvig, Emelie och Wilmer hit. Det blir kul för Malte med lite leksällskap och jag får chansen att ha ett normalt samtal. Så just nu ligger vi inne i sängen, Malte sover och jag myser. För att vi ska orka med så mycket som möjligt i eftermiddag. :)

Kram kram

(34 hela veckor)

Igår var jag till barnmorskan och kollade läget med den lilla grisen. Och då låg den i varje fall med huvudet nedåt, känns skönt att det händer lite. Dock tyckte hon att det var dåligt att jag inte hade hört någonting från NÄL än om att komma dit på bedömning, så hon skulle faxa remissen en gång till. Men hon sa att om jag inte hade hört någonting i början på nästa vecka så tyckte hon att jag skulle ringa och fråga vad det är som tar sån tid. Skönt att komma på bedömningen i varje fall så att dom sen kan ta ett beslut om hur dom vill göra. Jag menar jag är i v 34 nu, 33+4. Så det är ju bara fyra veckor kvar i så fall till en igångsättning. Känns ju skönt att veta om det mer än dagen innan. Jag sa till Pierre igår att det bara var ett par veckor kvar och att vi måste köpa lite kläder som vi kan ha med till BB. Då tittar han på mig chockad och säger "Ett par veckor?" Ja säger jag, det kanske inte är två veckor kvar. Men fyra är ju också bara ett par veckor. Sedan kan den lilla grisen vara här, det var han inte beredd på. Han tog ett djupt andetag och fick ur sig "oj". Jag försökte då förklara att det finns en anledning till varför jag vill att det ska hända lite saker här hemma. Det är ändå lite kvar att fixa innan vi är redo för en bebis. Hihi Karlar är så roliga, tidsuppfattning vad är det?

Lilla älgen har kommit in i en mindre rolig period just nu också. Passar ju väldigt bra när jag är trött och vill hinna med saker. Han vägrar hur som helst sova själv. Först var det bara jobbigt på dagarna och jag var tvungen att vila med honom i vår säng. Det störde mig inte så mycket, jag brukar ju vila samtidigt. Bara det att det blir så fruktansvärt varmt, han ska ju ligga tryckt mot halsen, huvudet och flyttar man sig så vaknar han direkt. Igår var det likadant när han skulle sova för natten, så för första gången sen han var bebis kom han inte i säng förrän kl 22. Idag gjorde jag ett seriöst försök att få honom att somna i sin säng, men efter 20 minuter av hysteriskt skrikande (ingen gråt, bara skrit) så gav jag upp och gick in till oss. Jag kände dock när jag låg där att jag glömt äta mellanmål, så efter en stund av trivandes så lyckades jag faktiskt ta mig ut utan att han vaknade. Och nu har han sovit där en timma själv, hoppas han klarar en liten stund till. Vore bra för honom att få sova ordentligt. De övriga dagarna ska kanske sägas att han max har sovit 45 min, det är väldigt lite för någon som brukar sova runt 2 timmar. Får väl se om vi kan få det att vända nu om han sover ordentligt idag.

Imorgon kommer mor och far hit ner igen, som alltid ska det bli super skönt. Det gör att både jag och Pierre får en extra kick att göra saker, även om vi av just den anledningen brukar vara ganska så trötta efter att päronen varit här. Men det är det värt! Fast vi har faktiskt sagt att det här gången ska vi hinna med lite annat också, inte bara jobb. Bland annat blir det att äta kräftor tillsammans med Pierres föräldrar och sedan ska vi försöka ta oss ut på en liten utflykt. Så att mor och far får se någonting annat än Sålanda. Kanske tar jag med mig mamma till Klädkällarn också och ser om dom har några söta bebiskläder som vi kan packa ner i BB väskan. Måste även komma på vart vi ska göra av alla grisens saker. Nu ska det få plats fyra sorters blöjor på skötbordet och mer kläder i lådorna. Vet inte riktigt hur vi ska organisera oss, får nog ta en ordentlig funderare.

Nu ska jag lägga mig en liten stund på soffan, han verkar ju klara sig bra idag. Så det är väl bara att ta vara på tiden. :)

Kram kram

Jaha, vad har hänt sedan sist? Vi har gått 32+4, bilden är tagen efter 32 hela veckor. Det börjar bli skrämmande nära nu. Klart jag längtar efter den lilla grisen och jag vill verkligen vara klar med den här graviditeten. Men samtidigt är det ju en del fix här hemma som jag vill hinna med, helst innan det är dags att ta hem vår nya familjemedlem. Men det kommer säkert gå, bara vi är lite strukturerade så ska vi nog hinna med det mesta i varje fall.

Vi har hunnit med att åka till NÄL en gång till, i måndags. Hade sådär fruktansvärt ont i huvudet igen. Den här gången fick jag med mig nån migrän medicin hem som jag ska testa att ta nästa gång. Men eftersom jag är gravid så kan jag inte ta den medicinen som är mest effektiv, så läkaren sa att hon inte visste hur mycket den här skulle hjälpa. Men det är väl bara att försöka. Skönt att dom tar det på allvar i varje fall. Tydligen så är det en liten del som får migrän bara när man är gravid och varför skulle inte jag tillhöra den skaran när jag ändå verkar få en massa annat.

Mamma och pappa har även varit här och hälsat på. Det är verkligen ovärderligt all hjälp som vi får av dom. Dom kommer ner igen på midsommar och sedan kommer förmodligen pappa ner även v 27 för att hjälpa mig med Malte, Pierre skulle egentligen haft semester men det blev nått strul så han har från v 28. Mycket åkande fram och tillbaka blir det. Jag är så oerhört glad över att de orkar och vill ställa upp, hade nog inte fixat det här utan dom. Eller då hade Pierre helt enkelt fått vara hemma och då hade vi fått leva på nudlar i ett par månader för att gå runt.

Jag skulle kunna skriva massor mer, men lilleman sover och jag måste också passa på att vila. Har varit ganska trött de sista veckorna, så jag måste verkligen sova när han gör det.

Kram kram

Helt sjukt vad tiden springer iväg nu på slutet. Det är ju inte alls många veckor kvar nu. Eller det beror ju lite på om jag blir igångsatt eller inte, men ändå. I början tyckte jag att de tolv första veckorna verkligen segade sig fram, det hände absolut ingenting. Och nu är det ca åtta veckor kvar och jag vet inte hur vi ska hinna. Hur ska vi hinna förbereda huset och få plats åt en liten krabat till? Den här gången kan vi ju inte bygga ut, utan nu är det ju bara att försöka använda den lilla ytan vi har så bra som möjligt. Känns nästan som om jag vill boa och fixa mer den här gången än med Malte, lite märkligt. Kanske är det för att jag är inställd på att inte få någon mer. Jag vet att jag sa det efter Malte också. Men nu får ju han ett syskon, så då behöver jag inte kämpa mig igenom det här fler gånger. Jag har sagt att jag inte ska säga aldrig, för man vet ju inte. Men jag trodde ju inte att jag skulle kunna få nått barn överhuvudtaget, så jag känner mig väldigt lycklig över att jag snart har två. Det måste man ändå ha i bakhuvudet och vara nöjd och glad åt.
Nu ska bara jag och Pierre ta oss igenom de här sista veckorna också. Snacka om att prioritera och vilja olika saker. Och om vi inte förstår varandra i vanliga fall när vi försöker prata så är det ju helt omöjligt nu. Ingen av oss har tålamod att försöka få den andre att förstå vad man menar, så vi skiter i det och blir irriterade istället. Det var precis likadant sist. Bara att försöka göra det bästa av den tiden som är kvar och sedan ta nya tag när vi har vår lilla krabat hos oss.
Sen känner jag så mycket frustration över mig själv också. Jag har så mycket projekt jag vill att vi ska göra och även hjälpa Pierre med saker som han tänkt. Men jag klarar ju knappt att hänga upp tvätten. Alla idéer och tankar finns ju kvar i huvudet och blir bara mer och mer frustrerande ju mindre jag klarar av att göra. Och när grisen är här så är nästan sommaren slut och det hade varit mysigt om vi var klara med lite tills dess. Så man hinner njuta lite av det man fixar ihop. Men men, det kommer ju en ny sommar nästa år har jag hört...

Kram kram