AnnaSissel

Ja besöket idag på NÄL resulterade i en höftskena som hon ska ha på sig dygnet runt i 6 veckor. Den håller ut benen i ett grodläge vilket ska underlätta för höftleden att utvecklas. Dom såg eller kände inget glapp idag heller, men eftersom det funnits misstanke från två läkare så gör man det i förebyggande syfte. Känns bra att ta tag i det, vill ju inte att hon ska få svårt att lära sig gå eller bli halt. Samtidigt som det känns lite tufft att bråka med henne om någonting som inte verkar vara där. Men det är ju skönt att göra det nu när hon ändå ligger still hela dagarna.

Kram kram

Måste säga att jag blir riktigt imponerad av den läkaren som vi träffade igår på höftkontrollen. Han hittade ju inget fel, men eftersom det ändå var misstänkt av två olika läkare innan honom ville han prata med ortopeden. Och han ringde nu på förmiddagen och sa att han hade pratat med honom och att han även hade varit till BB för att kolla vem som hade tittat på henne innan. Han frågade om jag kom ihåg deras namn, men sånt lägger man ju inte på minnet i den situationen. Så han fick göra lite efterforskningar, och efter det pratade han med ortopeden igen. Så imorgon ska vi tillbaka till NÄL för att Cornelia ska bli undersökt igen. Ortopeden sa att det är bättre att han kollar och vi är på den säkra sidan än att vi upptäcker någonting längre fram. Känns riktigt seriöst och bra. :-) Och skönt att vi bara behöver åka till Trollhättan och inte till Uddevalla där dom i vanliga fall har hand om det här. Sjukhusen är ju uppdelade på olika områden. Bara hoppas att det här är det sista besöket för en tid framöver och att han inte heller hittar någonting.

Kram kram

Jag har nu två nätter i rad funderat på varför någon frivilligt förstorar brösten. Eller jag kan förstå dom som gör det nån storlek för att de inte hade några innan eller dom som gör det för att dom fått operera bort dom. Men dom som förstorar brösten ofantligt mycket bara för att få gigantiska bröst. Hur kan man inte vilja sova på natten? Förut fick jag lägga täcket mellan benen och under magen för att kunna sova. Nu måste jag lägga täcket under brösten för att kunna sova på sidan. Vem vill ha det så frivilligt???

Vi har firat lilla Cornelias ankomst tillsammans med Pierres föräldrar och systrar med familjer. Hon fick massor med fina kläder. Nu ska hon bara växa till sig lite så att hon kan ha dom. :-)
Pierres mamma hade bakat tårta och eftersom hans systrar inte visste om vi skulle hinna fixa någonting så hade dom köpt varsin tårta. Så vi hade i varje fall tillräckligt att smaska på. :-)

Idag var vi tillbaka på NÄL för höftledskontroll på lilla grisen. När jag åkte hem från BB så tyckte den läkaren att Cornelia hade glapp i högra höften. Och när vi kom tillbaka på återkontrollen i lördags så tyckte den läkaren att hon hade glapp i vänstra höften. Men idag så hittade läkaren ingenting. Men han ville i varje fall rådfråga med ortopeden om vad som ska göras. Eventuellt så får vi ha Cornelia i en stödskena, men det får vi inte svar om förrän på onsdag. Så återigen får vi vänta lite, men det börjar ju bli vardag. Hoppas verkligen vi slipper skena, men samtidigt är det ju bättre att få det åtgärdat nu när hon ändå ligger still istället för att hon inte ska kunna lära sig gå ordentligt senare. Men den tiden den sorgen, får invänta läkarens samtal på onsdag och hoppas han har nått bra att berätta.

Kram kram

Nu har vi varit hemma i några dagar och börjar så smått bekanta oss med varandra. Mycket är det som man har glömt bort eller inte tänker på längre, men det gick ändå förvånansvärt bra att komma in i det igen. Visst, det blir lite mindre sömn och jag är kanske inte världens gladast hela tiden. Men vem är det? :-)
Malte har både bra och dåliga stunder, ibland blir han väldigt busig/bråkig och man märker tydligt att det är för att få uppmärksamhet. Men så kan han vid andra tillfällen vara väldigt söt och vilja gosa, både med oss och med lillasyster. Så det här ska nog gå bra tror jag.

Det tråkiga är att man inte riktigt kan få slappna av än och bara njuta. Först ska vi tillbaka till NÄL på måndag och göra en höftledsröntgen. Först tyckte nämligen barnläkaren som varpå BB att lilla grisen hade glapp i högra höften och idag på återkontrollen så tyckte läkaren att det var glapp i vänstra höften. Så det måste vi kolla upp för att se om det är någonting, vad det i så fall är och hur vi ska åtgärda det. Förhoppningsvis är det ingenting alls, men som sagt det vet vi på måndag. Så det är väl bara att gå och vänta och fundera lite till.

Nu ska jag i varje fall sätta mig och mysa en liten stund. Pierre tog med sig Malte på en tur med fyrhjulingen upp i skogen. Så vi tjejer har hela huset för oss själva och kan bara njuta. :-)

Kram kram

Här ligger vi nu och myser, lilla dottern på 49 cm och 3044g har det bara bra.
Förlossningen när den kom igång gick väldigt snabbt. Dom tog hinnorna 15:15 och lilla grisen är född 16:55 och krystvärkar hade jag nog i fem minuter tror jag. Både barnmorskan och undersköterskan blev lite förvånade när det lilla underverket tittade ut. Hon själv blev nog också lite ställd då hjärtljudet gick ner precis i slutet.en hon skrek och andades så fint så. :-)
Nu blir det lite kvällsbestyr för oss båda och sedan hoppas jag få sova en liten stund. Natti natt

Imorgon är det dags igen och jag börjar bli nervös. Jag har sagt att jag inte tänker åka därifrån utan att dom gör någonting. Men samtidigt har jag ju egentligen inget val ifall dom nu säger att de verkligen inte har plats, tid eller att jag är redo för det. Så det är lite nervöst nu. Jag vill ju inte äventyra min och andra mammors säkerhet och Pierres mamma sa att den veckan som varit nu och nästa är de två veckorna med högst tryck på BB. Känns ju inte jätte uppmuntrande. Jag vet att jag inte kan påverka det på nått sätt och egentligen borde man bara åka dit och ta det som det kommer. Men det är så grymt svårt att inte tänka framåt och fundera på hur det kan bli.

Ja ja, nu var det visst dags för lunch här i varje fall. Får väl se hur mycket mat man får ner, värme och nerver underlättar ju inte direkt. :-) Men viktigt med energi också.

Kram kram

Idag åkte jag med mor, far och Malte till Gräfsnäs. Det var mysigt. Lite lek, lite slottsruin och lite lunch. På vägen dit såg vi även två stora vildsvin och fem små kultingar. Tyvärr blev det inget kort, vi blev för exalterade allihop då dom var ganska så nära. Strax innan hade jag sett någonting, en stor flock. Men jag visste inte av vad. Så när vi kom tillbaka höll vi utkik och då var dom kvar på i princip samma ställe. Detta var dock mycket längre bort än dom sju stycken som vi borde tagit kort på. Men man ser i varje fall en del små bruna prickar och det är vildsvin. Skulle tro att det säkert är minst 40 stycken. Kul för mor och far som aldrig sett förut och dom sju vi såg är det närmaste jag har kommit, så jag är också nöjd med dagens utflykt.

Kram kram

Det blev med andra ord ingen igångsättning idag, fick en ny tid på måndag. Anledningen är att dom aldrig sätter igång innan fulla v 38 och att det var många andra på förlossningen den här veckan. Vad spelar det för roll att det är många på förlossningen om dom ändå aldrig sätter igång innan v 38? Och varför fick jag inte reda på det från början så att man kunde ställt sig in på det. Riktigt irriterad är jag nu. Dels för min egen del, då det är riktigt tufft psykiskt att orka med den här smärtan och känslan av otillräcklighet hela tiden. Men även för mina föräldrars skull som får lägga större delen av sin semester här nere, när dom egentligen hade kunnat vara i Norge nu. Jag är otroligt glad över att jag har dom, men det är inte kul att känna att man lite förstör deras planer. Grrrr
Jaja, bara att åka hem igen då. Suck! Den här vägen börjar kännas allt för bekant nu. :-(

Imorgon gäller det alltså, det är dags för bedömning igen och jag hoppas verkligen att min kropp är redo att träffa vår lilla gris. Jag vill verkligen inte gå en vecka till och vänta. Vet inte riktigt hur jag ska komma till ro ikväll, men man blir väl tillräckligt trött till slut hoppas jag. Jag är nyfiken på vem som gömmer sig där inne, samtidigt som jag är livrädd. Spännande att se hur Malte blir som syskon, och hur vi kommer påverkas som familj. Så mycket känslor och tankar som far runt i huvudet. Lika bra att sluta skriva och försöka lugna ner mig lite. Annars kommer det dröja länge innan jag kan slå ihop ögonen.

Kram kram

Fan vad sur jag är nu!!!!
När jag och pappa var på NÄL så sa den jäkla läkaren att jag skulle bli igångsatt om två veckor, det vill säga i v 38. Jag skulle alltså ha gått 37+ någonting. Men idag när jag var på Bohus hos barnmorskan så säger hon att läkaren har skrivit att jag ska gå 38 fulla veckor. Så istället för att bli igångsatt någon gång nästa vecka, så fick jag tid den 22:a. Riktigt irriterande!! Nu har jag ju ställt in mig på att de skulle ske nästa vecka och naturligtvis går det inte att få tag på den jäkla läkaren som jag träffade heller.
Jag får väl hoppas på att jag kommer igång av mig själv då, bebisen hade ju vad det verkade sjunkit ner. Så man kan ju hoppas. Men jag vill inte hoppas, jag vill ha det gjort när jag har blivit lovad.

Grrrr!!!

Om jag hade sagt att livet var riktigt skit och jobbigt just nu så hade jag kunnat bli igångsatt imorgon. Men läkaren ville helst vänta två veckor till och det kan jag väl tycka är helt okej. Exakt datum får jag någon gång nästa vecka, men det blir i varje fall mellan den 15-19 juli. Spännande!!!
Allt såg bra ut och bebisen mådde bra. Men jag är inte riktigt redo för att föda så om dom skulle försöka sätta igång mig nu så är risken 50% att det slutar med ett kejsarsnitt. Och det känns inte riktigt som det jag vill. Så då väntar jag hellre i två veckor och chansen är lite större att kroppen har hunnit bli lite mer redo. Jag har ju pappa här den här veckan och nästa vecka har Pierre semester. Så det borde jag väl klara av.

Nu ska jag gå och sova med min lilla älg.
Kram kram