AnnaSissel

Ja varför inte passa på att göra över med lite mer pengar. Vi hittade inte allt igår, så vi tänkte att IKEA är ett bra ställe att fortsätta på. Ska ha lite hyllor, en pall, små stolar till Malte och säkert lite annat som vi kommer på. :-) Skönt att ta en helg och fixa med sånt här så man kan känna sig lite klar sen. Behöver ha upp hyllor i Maltes rum och en över skötbordet så att det blir lite enklare att strukturera. Ja just det, lite förvaringslådor är ju praktiskt då också. :-) Nu börjar visst Malte vakna till, då är det dags att fixa lite mat så att vi kommer iväg sen.

Kram kram

Igår när jag gick och la mig fick jag en känsla av att det var någon i sovrummet. Jag har både sett och hört avlidna människor förut och fått känslan av att jag varit på en plats som jag aldrig sett tidigare. Så det är ingenting nytt för mig, men under en tid nu så har det varit väldigt lugnt. Vilket inte har gjort mig någonting för det är inte alltid man orkar ta tag i det.
Men igår fick jag i varje fall den där känslan. Jag satt och ammade Cornelia i sängen och ville inte låta den här människan ta kontakt med mig. Jag hade verkligen ingen ork för det. Men när jag satt där och försökte fokusera helt på Cornelia och inte alls vara uppmuntrande mot den som var där, så fick jag en väldigt stark känsla av att den ville ta tag i mina axlar och bara skaka om mig. Det var väldigt tydligt och vid ett tillfälle så kändes det nästan som att det hände. Bara för att den förmedlade det så himla tydligt.
Idag har jag funderat på varför. Var det riktat till mig? Att den ville skaka om mig för att jag ska ta tag i någonting i mitt liv? Eller ville den skaka om mig för att jag skulle släppa fram den så att den kunde förmedla det den ville? Jag vet egentligen inte varför jag funderar på det för jag lär ju inte komma fram till något svar. Och jag har inte riktigt ork för det just nu heller, så jag hoppas att den inte kommer tillbaka. Men lite nyfiken kan man ju inte låta bli att vara. :-)

Kram kram

Det går så rasande fort, lilla grisen är redan en månad. Eller en månad och två dagar om vi ska vara exakt. ;-) Vi börjar komma in i det hela nu och hennes rutiner börjar bli lite tydligare. Hon har ett par nätter nu sovit riktigt bra, tyvärr fortfarande på mig. Men jag ska försöka vänja henne vid sängen, det går ju bra på dagarna i vissa stunder. Så då borde det ju fungera på natten också. Det är riktigt skönt att få sova lite mer i varje fall, även om det inte blir någon direkt djup sömn så är det i varje fall fler timmar.

Vad har vi för oss annars...
Vi var på ett väldigt fint dop igår för lilla My. Det är Pierres kompis Niklas dotter. Så det blev en tripp till Lidköping och tillbaka, men det var det värt. :-)

Annars är det mest det vanliga med att greja här hemma, handla och leka med barn. Det blir tyvärr inte så mycket socialt.

Vi har dock en lång lista med saker som vi måste inhandla, så jag ska lura med Pierre till Ullared har jag tänkt. Behövs en del saker här hemma och Malte behöver en del nytt nu när han ska till dagmamma. Även Cornelia behöver lite saker inför vintern och sedan tänkte jag passa på att köpa lite tills hon ska sitta i matstolen och testa mat. Och Pierre kan säkert komma på en del saker som han behöver också. Kanske slinker det med någon julklapp om jag orkar vara så förberedd. ;-) Kul ska det bli i varje fall!!

Nu lite mys med Cornelia.
Kram kram

Ja, det är okej att skratta åt mig. Jag har gjort det själv också. Samtidigt vet jag att jag suttit i rullstol en ganska lång tid och mina muskler har inte fått direkt mycket träning. Men när en promenad igår ner till Skepplanda på 20 minuter och hem igen ger mig träningsvärk. Då tycker jag faktiskt att det är ganska så skrattretande. :-)

Hur ska jag klara att leva utan att äta eller dricka mjölk överhuvudtaget? Lilla Cornelia har ju ont i magen, så nu ska jag testa en helt mjölkfri kost i en vecka och se om det gör någon skillnad. Men mjölk är ju mitt bästaste! Jag dricker och äter mjölkprodukter vid varje mål mat och älskar verkligen att dricka ett kallt glas mjölk till mackorna på morgonen. Men om det kan hjälpa hennes mage och vi får sova mer och hon slipper ha ont så är det ju värt det. Men tänk tre månader utan mjölk, för oftast försvinner tydligen magontet runt tre månader. Allt läsande vi måste göra, det är ju mjölkprotein i så mycket konstigt som man inte har en aning om.
Nu vilar Malte och Pierre, men sen bär det iväg till affären. Är en hel del som måste inhandlas för den här testveckan.

Idag fyller ju min kära sambo år också och såhär mycket har jag förberett...... Alltså ingenting! Han önskar sig ingenting och jag har inte haft möjlighet att fixa ihop något eftersom jag inte tar mig hemifrån med båda barnen själv. Lite tråkigt, men å andra sidan tror jag inte att han bryr sig så mycket faktiskt. Vi ska ju fira honom på lördag och söndag, får väl se om jag hinner fixa någonting tills dess.

Lillan får bara mer och mer ont i magen, känner mig så otroligt hjälplös när jag inte kan underlätta för henne på något sätt. Imorgon får jag nog börja äta mjölkfritt och se om det hjälper. Jag vet att skenen ställer till det för henne. För när man tar av den så blir hon genast lite lugnare. Men hon har fortfarande svårt att få ur sig luft. Och vi ger minifom vilket hjälpte väldigt bra på Malte, men här vet jag inte om det gör någon nytta. Å andra sidan vet jag ju inte ifall hon skulle ha ännu mer ont om vi slutade och jag har ingen större lust att testa. Men nu är jag så trött att jag mår illa. Var uppe och åt lite för att få lite ny energi, men det hjälpte i ca två minuter. Hur gör folk för att klara av sånt här?

Det har känts lite i ett par dagar nu som att hösten är på väg, men idag på morgonen fick jag riktiga höstkänslor. Kanske hade det lite att göra med att jag var uppe två timmar tidigare än vad jag brukar. Jag tycker väldigt mycket om hösten och det gör mig ingenting att den är i antågande. Nu kan man börja mysa med att dricka te och tända ljus och krypa upp under en gosig filt i soffan. Hur kan man inte längta efter det?

Till frukost idag tror jag att vi ska lyxa till det med varm choklad. Det är ju också någonting som jag inte kan vara utan när det börjar bli kallare ute. Undra om jag kan få med mig Pierre ut i svampskogen i helgen kanske. Lite kantareller hade det ju inte gjort något om man hade i frysen. Synd att det är så mycket man vill hinna med bara och så lite tid att göra det på. :-)

Nä, nu får jag nog fokusera på den där frukosten. Annars river snart sonen hela huset. :)

Kram kram

I natt, jag kommer inte ihåg exakt vilken tid men runt kl 1, så blev Cornelia riktigt ledsen. Hon hade ont i magen på grund av en massa luft hon inte fick ur sig. Jag försökte på alla sätt att underlätta för henne och trösta. Men hon lyckades i varje fall väcka Pierre, vilket är en stor bedrift för han brukar inte vakna av någonting. Hon fortsatte låta en stund till och väckte även Malte. Då säger min kära sambo någonting som fick mig att se svart, jag blev så arg på honom och förstår fortfarande inte hur han vågade häva ur sig någonting sådant till en hormonstin ammande småbarnsmamma som inte sovit någonting fram tills dess. Han sa "men ge henne mat om det är det hon vill". Vad fan tror han? Att jag bara låter henne skrika för skojs skull och att det vore så enkelt som att ge henne mat? Jag svarar att det är inte det som är fel och han undrar vad är det då? Snacka om att ha dålig koll på att det finns mer än hunger som kan höra en tre veckors bebis ledsen. Och vad har han för låga tankar om mig egentligen?

Jag tror inte att han riktigt reflekterade över hur illa det lät i mina öron. Men där har vi ju en karl som inte är direkt rädd om livet. Det kan bli bra tokigt ibland. :)

Kram kram

Om det går som vi hoppas så börjar Malte hos dagmamma antingen nästa vecka eller veckan där efter. Känns riktigt stort att han inte ska vara hemma hos mig och lilla grisen hela tiden. Jag kommer säkert känna lite panik när jag ska lämna honom första gången. Känns konstigt att man inte kommer finnas där hela tiden och att man kommer missa när han gör saker för första gången. Men han har ju ändå varit hemma i ett år och sju månader. Och det kommer ju bara vara 15 timmar i veckan eftersom jag är mammaledig med grisen. Så det kommer säkert gå kanon bra, han gillar ju andra barn super mycket. Men det finns fortfarande en känsla av spänning och oro som inte riktigt vill försvinna. Fast jag tror att det kommer släppa så fort allt har börjat. Bara att ta det en dag i taget. :-)

Imorgon kommer det hit en invasion av barn och deras underbara mammor. Det var länge sedan vi träffades nu så jag tyckte det var dags att dra ihop gänget. Vi kommer vara fem mammor, fem barn som alla är lite äldre än 1 1/2 år och tre små bebisar. Fullt hus med andra ord! Det ska bli så roligt att få träffa alla och kul för killarna att leka av sig lite. :-)

Pratade just med mor i telefon, hon och pappa är i Norge så vi gick igenom vad dom skulle köpa för blöjor. Svårt när man inte står där själv och tittar, men jag tror vi kom fram till nått bra. Både Malte och Cornelia kommer i varje fall ha blöjor för ett bra tag framöver.

Nu ska jag försöka få någonting gjort här hemma, båda småttingarna sover så det är bäst att passa på.
Kram kram